Än så länge ingen flygning i sikte söderut.
Maken skulle begivit sig iväg på "pampmöte" i Bryssel idag.
Skulle varit försvunnen resten av veckan.
Själv är jag nöjd med att Isländska vulkaner visar hur små vi människor ändå är och sätter aska i hjulet.
Samtidigt är det naturligtvis en katastrof för islänningarna själva, för flygbranchen, kanske även på sikt för en hel del andra näringar.
Trist för de som är strandade utomlands med, alla de som vill hem.
Det intressanta i tanken med denna yttre påverkan som vi människor inte kan styra över är ändå vår litenhet.
Att hur gärna vi än vill och försöker tillrättalägga vår tillvaro, vinner alltid naturen till sist.
Tänk bara på all form av trädgårdsarbete eller odling!
Djupa skogsmaskinsspår som går som djupa sår genom skogarna efter ovarsamt skogsarbete, sorkhögar i drivor på gräsmattan, en nyplöjd åker, ett nyrensat trädgårdsland - allt återgår till det ursprungliga efter en tid om ingen är där och försöker hålla efter.
Oavsett vilken tro man tillber, kaosteori, religion, evolution - håll med om att det mesta vi pysslar med här nere i det vi kallar vår vardag, är av relativt underordnad betydelse.
I synnerhet ställt mot det vi nu erfar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Glädjen över hur männsikor plötsligt behöver varandra visar sig också=D Folk hjälper andra att ta sig hem mm:) Visar att emaptin i världen inte försvunnit helt, Kram Milla
Mm, jag håller med, hemskt för Islänningarna men vi andra kanske behövde en liten lektion i vår egen litenhet, att hur vi än fixar, trixar och planerar så kan vi inte bestämma allt... Kram
Skicka en kommentar