Det är gott om sorg idag.
En "bygdens man" gick bort i helgen, en av de där starka och driftiga.
En som lade sig i och ville bevara och berätta om hur det var "förr".
En som ställde upp som jultomte åt de små, en som fanns i skolan efter pensionering för att förmedla det förgångna.
Han levde ett gott och aktivt liv in i det sista.
Värre är att ännu en mamma vakar och sörjer sin allvarligt skadade son, ännu vid liv men ack med så skör tråd kvar till detta det jordiska.
Ikväll ber jag om direktkontakt med den där uppe, ber om ett mirakel.
Inte för min skull men för att ännu en mamma ska slippa begrava sitt barn.
Det kan väl vi här nere få slippa som prövning snart va?
Jag har fortfarande inte fattat poängen med den tågordningen, finns det någon?
Uppdatering, kl 22.07 Sonen verkar överleva, tack och lov!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Den bönen är jag också med i. Måtte det sluta väl.
Skönt att du kunde uppdatera, ibland funkar bönen...Kram Milla
Så där känner jag ofta.att de gamla förvinner med sin kunskap och visdom. Och med all berättarförmåga och alla minnen.
Det är upp till oss som är kvar att bevara minnena, sagorna, berättelserna och kunskaperna.
Och se till att nästa generation tar över...
Livets gång - men inte alltid så lätt att förstå och acceptera ...
Att förstå sej på döden och dess val av offer kommer man aldrig förstå.
Men det måste finnas en mening. Annars känns det så meningslöst
Daniel:
Jag instämmer med dig! Jag hoppas på en mening. Jag kommer aldrig att förstå mig på ateister, det är att göra sig själv en otjänst. Varför inte hoppas? Varför gå omkring och intala sig själv att det inte är någon mening med någonting?
Gud vad härligt att höra! Hoppas hoppas det går bra.
Ingen. INGEN ska behöva begrava sitt barn. Blir ledsen bara jag tänker på det.
Skicka en kommentar