Nöden är uppfinningarnas moder.

I morse slapp jag ett slag på kinden lagom till godmorgondags.
I stället pep lilla fröken om att solen sken henne i ansiktet, något jag tycker är ett mycket behagligt uppvaknande.
Det gjorde inte hon.


Till och med far-är-rar har framfört önskemål om mörkläggning av sovrumsfönstret vid diverse tillfällen.
Ljusdyrkande som jag är, ignorerar jag helt önskemålen och tjurar vidare med en halvtransparent spetsduk, omsydd till gardin.


Att överhuvudtaget använda "fel sak på annan plats" tilltalar mig.
Dukar som gardiner, hemodlade/vävda/broderade handdukar som bordstabletter, blomkrukor som skålar.
Finns säkert en uppsjö av mer eller mindre fiffiga varianter på temat jag presterat genom åren men en sak kommer jag särskilt ihåg.


Jag skulle hjälpa en jobbarkompis att tvätta men främst torktumla en dunjacka hon köpt begagnat.
I hennes tvättstuga fanns det ingen torktumlare, bara ett torkrum och därför skulle hon få nyttja vår torktumlare.
I alla beskrivningar om tillvägagångssätt, står det antingen nämnt gymnastikskor eller tennisbollar som ska snurra med för att kunna fluffa upp dunet.
Stackars jobbarkompis, hon var beredd att köpa tennisbollar bara för sakens skull.

Jag tog istället resolut och knöt små hårda knutar av ett par kökshandukar och se; där hade vi våra uppfluffningsbollar!
Funkade precis lika bra och var billigare.

Det behöver ju nödvändigtvis inte bli helt lyckat heller..
Att knyta ihop stängsel med balsnören tillhör de mer provisoriska nödlösningarna jag gett mig i kast med..

Fast det funkade det med.

Ett tag i alla fall.