onsdag 24 februari 2010

Omsorger

Jag bor utanför en mindre ort, utanför en inte alltför stor stad i Smålands djupa skogar.
Landet, kan det nog kallas när det lätt och ledigt är några kilometer till närmsta bebodda hus.
Ja, inte är det som i Norrlands inland men ändå.

Uteliggare är ett fenomen som i min värld rimmar illa med landsbygden.
Se där, fördomar!

I en av de närbelägna byarna finns det som överallt annars, öde sommarstugor, stadda i mer eller mindre förfall.
I en av dessa, mer förfallna stugorna, har en tysk "uteliggare"tagit sin tillflykt.
I alla fall om man ska tro vad skvallret förtäljer.

Grannarna runtikring har med bekymrade miner gått dit med mat, filtar och omsorger.
De senaste dygnens vargakyla har naturligtvis fått medkänslan att gå i topp och alla bekymrar sig för hur illa ställt det kan vara.

Det som gör mig mest förvånad i sammanhanget är inte att det existerar en uteliggare i vår del av världen utan det faktum att grannarna går dit och söker upp honom, istället för att som den massmediala bilden av "Svenssons" beteende; ringa polisen/myndigheterna/någon annan.

Gott hopp!

Läs även denna blogg, hon vet vad hon pratar om och vad det innebär på riktigt att vara uteliggare!

2 kommentarer:

Märta sa...

Att höra sånt gör mig alldeles varm i hjärtat! Än finns det hopp för mänskligheterna även om tabloiderna gärna vill påskina annat! :)

Cicki sa...

Fantastiskt. Det finns verkligen hopp om mänskligheten.