Ibland kan det nästan - men bara nästan - bli för mycket av det goda.
Jag brukar ju envist hävda att jag gillar när det är mycket att göra och många omkring mig men stundtals poppar "goda idéer" ur skallen på mig så snabbt att jag inte hinner med själv.
Tankar och funderingar kring barn, liv, familj och fostran.
Egen och andras.
Difusa framtidsplaner och omedelbara åtgärder som kräver min odelade uppmärksamhet, störs av små-vilda-gladas pockande behov.
Inspirationen fattas mig inte, bara tiden att förverkliga allt.
Hittills har veckan börjat socialt och bra.
Inskolning av fröken-Finemang, som ska utnyttja en del av sina femton timmar allmän förskola till att leka med andra barn, öppen förskola i kyrkan - där ordinarie fröken var sjuk - hopp och lek med kompisar och barn, mat och hämtning av stor-son i en enda salig röra.
Och så, mitt i alltihopa, min hjärna som löper amok.
Kanske sova lite?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja,, ibland kan det bli too much även för den mest härdade. Känns nog bättre efter lite vila, nya krafter och morgonkaffe!Kram Milla
Vad GÖR du för något egentligen? Går du på Speed?
Fisken; Ibland så...ibland så känns det som om jag är normalspeedad för jämnan, av mig själv.
Manisk - tror jag diagnosen lyder? ;)
Skicka en kommentar