Rymling.

Även om jag inte lider av snö, kyla och mörker så gör mina barn det.
När jag väl fått ut mina små telningar för den dagliga dosen hopp-och-lek i snön, börjar någon gnöla och pipa om att vantarna-är-blöta-jag-vill -gå-in-jag-fryser-mamma.
Eftersom jag kan vara en hård och brutal mor, låser jag frankt ytterdörren om oss. :)

Från utsidan givetvis, jag har nämligen saker att styra med utomhus.
Varje dag.

Djur ska vattnas och utfodras, ved hämtas, bil sopas/skrapas, barn hämtas i byn osv
Inget som görs i en handvändning och definitivt inget jag tänker göra med mina små huliganer drivandes vind för våg inomhus.

Idag tog det lite längre tid ute än jag från början planerat.
Vår lilla häst var försvunnen.
Det brukar räcka med att matte kommer skramlande genom ytterdörren så står samtliga kusar på varandras hovar vid grinden för att kunna kasta sig över maten först.

Inte den lilla skäcken inte.
Eftersom hon är en försynt dam, svarade hon inte ens på mina rop.
Hagen de går i är stor.
Riktigt stor.

Inget att be för, bara att harva in med tre småttingar och två stora gulingar i släptåg på hästletarexpedition.
Då, just då, får jag syn på henne i ögonvrån.
I fel hage!

Den lilla fyrbenta tösen hade resolut krupit under staketet till hagen intill men tillbaka ville/kunde hon tydligen inte ta sig.
Lite grimskaftsdragande senare var hon återbördad till sin rätta plats.
För tillfället i alla fall...