söndag 17 januari 2010

Idiomatiska uttryck samt yttrandefrihet.

Jag roar mig med att formulera mina tankar, åsikter och funderingar här på min blogg.

Att det jag skriver inte är annat än mina egna, högst personliga, åsikter och inte på något vis obestridliga fakta, det ser jag som en självklarhet.
Att vi lever med tryck- och yttrandefrihet, gör att jag utan risk för rättsliga efterräkningar kan uttrycka mina åsikter.
Givetvis under förutsättning att jag inte bedriver hets mot minoritet, direkt ärekränkning eller annan åtalbar verksamhet.

På samma sätt hanterar jag andras skrivna ord, som deras sätt att förhålla sig till omvärlden.
Som deras åsikter, personliga funderingar och tankar.

Men betyder det per automatik att jag inte kan hysa, samt ge uttryck för, en annan åsikt?
Det är fortfarande mina åsikter jag ventilerar - och åsikter har jag gott om.

De som läst mig från början har sett att jag emellanåt stör mig eller hetsar upp mig över företeelser som, hur vanliga de än är, givits företräde i vårt samhälle.

Det innebär givetvis inte att det är den allenarådande sanningen.
På min blogg har jag tolkningsföreträde, andra har likaledes på sina dito.

Om jag hade kunnat skriva under på ordspråket; "Tala är silver, tiga är guld", hade jag inte haft här att göra alls.
Poängen med att roa sig med en egen plattform i cybervärlden är ju just att nå ut med sin åsikt, obekväm, bakåtsträvande eller bara irriterande.

Att röra om i grytorna har alltid givit mig viss tillfredsställelse.

Och då inte endast hemma vid spisen...:)

1 kommentar:

Rebecka sa...

Du är bra du mor. Klok som en pudel. (Kolla mobilen, jag har smsat!)