Handarbete.

Jag gillar det här med att betrakta sig som en autodidakt.

Jag anser att jag i första hand är erbarmligt lat, vilket gör att jag försöker ta snabbvägar för att lära mig nya saker.
Helst utan inblandning av auktoriteter som lärare.
Eller också handlar det helt och hållet om min uppväxt, som dotter till två lärare och där den ende/a morbror/moster/farbror/faster som egentligen fanns, också var lärare?

En typiskt kan-själv-människa.
(Det du Stormsvala!)

Ibland blir det bra, ganska ofta nöjaktigt för mig och stundtals rent ut sagt uruselt dåligt.

Under den gångna hösten har jag gett mig på något för mig nytt.
Visst insåg jag att alla andra var flitiga med denna stickiga hobby under 80-talet men själv led jag av dels lättja, dels extremt ointresse att lära mig och dels en viss aversion mot att göra sådant som, i mitt tycke, tanter ägnade sig åt!

Jodå, jag fick en introduktion i slöjden en gång för länge sedan.
Tror jag på två terminer lyckades knåpa ihop något som, stoppat med vadd, vagt påminde om en liten turkos korv.
(Det skulle ha blivit en liten råtta.)

Jag får inse att åren hinner ikapp oss alla; jag har blivit beroende av en ny skrämmande last.
Jag stickar.

Halsdukar -check
Ponchos - check
Mössor - check

Stickbeskrivningar?
Nix.
Ingen aning om hur man egentligen gör men resultatet är trots allt bärbart och förhållandevis jämnt.
Så pass bärbart att till och med stor-sonen bett mig sticka en mössa åt honom.
Det får jag nog vara nöjd med.

Eftersom jag undviker alla former av nyårslöften, tänker jag inte lova att jag även ska lära mig att virka under kommande år.
Bara kanske...