En makalös manick...

I morse gick jag upp strax efter jag lagt mig.
Kändes det som i alla fall, när termometern visade på 11 minus och det var svart som i en säck ute.
Återigen skulle taxi-mångmamma rycka ut.
Stor-sonen skulle på endagsutbildning i en större stad söderöver och behövde skjuts till tåget, vår kollektivtrafik i "lilla hålan" hade ännu inte vaknat.

Ut och skrapa rutor, full fläkt och så iväg för en tur och returtripp på 9 mil.
Sonen i tid till tåget och jag hade hunnit vakna när jag kom hem.
Frukost med familjen och sen föll ögonlocken ihop av total utmattning.

Far-är-rar körde mig i säng och tog kommandot över små-vilda-glada, disken, sotning av pannan och andra normala förmiddagsbestyr.

Nu några timmar efter ordentligt uppvaknande, lunch och sedvanlig vedsläpning är det full fräs som vanligt.

Med det lilla undantaget att det "snickras".
Eller ja, det har bilats bort betongfundament i ett av rummen där det tidigare stod en hisklig tingest som nog skulle föreställa "öppen spis".
På 70-talet kallades det nog för det.
Ful, kantig och brun.

Jag ska nog inte visa mig vara sämre, dags att ta itu med det ena överblivna matbordet och gå lös med sticksågen för att förvandlade det till ett konsolbord.

Behöver jag säga att det underlättar med elektriska maskiner?