Bu och Bä i blåsväder, så heter boken!

Bu och Bä-böckerna har periodvis haft hög status i barnens liv.
Runt tvåårsåldern, sådär, gillas de små fårens upptåg.

Men att en enkel saga om hur Bu och Bä handlar, läst för Bam-Bam 2 år, kan förvandlas till önskemål om delaktighet i matlagning, dessutom med en önskan om att få tillreda en grönsakssoppa som i boken, det övergår - nästan men bara nästan - mitt förstånd.
Mina små är nämligen inte överdrivet förtjusta i soppa.

Pysselkungen, snart 6 och fröken-Finemang, drygt 4 år, hackade, skar och svepte ner grönsaker och rotfrukter med schwung och bravur i husets största gryta.
Det saltades och oljades och kryddades med hela pepparkorn och lagerblad så en gammal mor kunde bli matt i pälsen.
Det blev hon också.

Givetvis skulle även brödkrutonger gratineras enligt konstens (nåja) alla regler ansåg lill-fröken.
Att lägga skivat bröd på plåtar, dränka de i olja, strö flingsalt och ost över och sen skjuts in i ugnen, ja det såg hon som en närmast sakral uppgift.
Att sen bli tilldelad uppgiften att noga bevaka gyllenhalten på brödskivorna tog hon som en hedersbetygelse.

På det stora hela var det en fantastiskt trevlig, god och lärorik måltid som komponerades ihop.
Även om det kanske var roligare att laga maten än att äta den...

Jag undrar hur länge det kan dröja innan mina "Bu och Bä" kan laga middagen själva?