Nyårsafton.

En i mitt tycke överskattad kväll.
Förväntningar ska genom ett under infrias, middagar och supér trollas fram, fyrverkerier avfyras och allt ska vara så glittrigt och glammigt som bara den.


Kanske just på grund av denna, min något avoga inställning, hade jag inga problem alls med att ställa upp på sen-sen taxihämtning av stor-sonen plus vän.

Efter tolvslaget från fest i minimal byhåla.
Ganska många mil bort, på kostigar till vägar.

Visst, jag har som det kanske förväntats av mig, trollat fram en snarrig middag som renderade åtskilliga timmar i köket, far-är-rar serverade nyss en laxsupé och Sheriffen har stirrat runt, uppsvidad till tänderna i smoking, sedan sena eftermiddagen.

Fast med handen på hjärtat, jag hade lika gärna haft en helt vanlig småtråkig torsdagskväll.
Disk, tvätt, leksaker, kläder och små-vilda-glada snurrar inte ihop sig på rättan plats av sig självt, bara för att det råkar vara årets sista kväll.

Skillnaden har trots allt inte varit alltför stor mot normalt, om det inte var för det här med den runt sin axel självspinnande Sheriffen.

Men för all del; Ett riktigt gott slut så här i årets och decenniets sista skälvande minuter och ett lika, om inte mer, gott nytt år!