Bam-bam fick äran av att följa med på stadstripp för julhandling idag.
I ensamt majestät tronade han bak i bilen, ivrigt tjattrande om allt som passerades.
Vart tog det ålande, bökande, stökiga barnet vägen?
Det som normalt sitter på platsen till höger bak, tillsammans med två syskon, i full färd med att knäppa loss sig fjorton gånger under 9 km färd.
Aha, kan det vara så enkelt att han verkligen trivdes med att få följa med själv?
Att inte behöva konkurera med storasyskon.
I runda slängar hanns det med femtielva affärer där mångmammas småländska påbrå gjorde sig påmint genom ett allt högre fnysande vid läsandet av prislappar.
Att plastskit till barn kan vara så bjärt, illa gjort och framför allt så dyrt.
Den utarbetade planen reviderades något angående julklappar till de små-vilda-glada.
Dessutom har jag en stilla undran: Finns det ingen möjlighet att hitta teknikprylar som endast och enbart gör de mest basala sakerna den är tänkt till?
Eller måste samtliga i handeln DVD-spelare, CD-dito, mobiltelefoner och liknande saker även kunna hämta posten, gå ut med hunden och koka kaffet?
För vems skull och varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kan bara instämma mycket plast och apparater med alla möjliga och omöjliga? funktioner. Iblan vill man bara ha det kikka enkla.Kram Milla
Jag satt faktiskt och muttrade exakt samma sak i helgen när jag inte fick min mobil att samarbeta med mig...men sen kom jag på mig själv och insåg att detta är ett ålderstecken att vara teknikfientlig.
*låtsas som inget har hänt*
Skicka en kommentar