Hela handen?

Ok; först TACK till alla kommentarer, sms och hälsningar.
(Samt besök och medicin, freundin!)

Sen; Nu får ni alla träningsfreak rätta mig om jag har fel men om jag förstått saken rätt kan stress/trauman/fysiskt jobbiga situationer frammana ett enormt adrenalinpåslag i kroppen - utan att flyktinstinkterna slår till!?
Samt att detta överskott på adrenalin i kroppen bryts ner till bland annat cortisol som i sin tur ger duktig träningsvärk!?

För i så fall förstår jag bättre mitt hasande, knäande och absurda stelhet i kroppen som sakta men säkert är på väg bort.

Idag har varit en klart bättre dag än igår.
Jag kan nästan lyfta på fötterna när jag släpar mig fram, målmedveten till tusen, upp och ner i källaren för att ombesörja familjens tvättberg.
Nej, jag vill inte ta det lugnt.
Jag vill vara lika delaktig i vardagen som vanligt.
Då först kan jag börja läka.

Till alla er som allvarligt tvivlar på mitt förstånd, inställning till antal barn och vilken allvarlig manisk sjukdom jag kan tänkas lida av, vill jag bara delge dagens bästa citat.
Ett citat jag fick mig till livs på den lokala vårdcentralen när jag kollade upp mitt urusla järnvärde, på inrådan och remiss av läkare inne från sjukhuset.

" Om du har fem fingrar på din hand och mister ett - inte låter du bli att sakna det förlorade bara för att du har fyra kvar?"

Precis så känns det när ett tänkt barn inte blir.
Oavsett hur många levande födda som redan finns.