Att konkurera ut filmindustrin?

För många, många år sedan jobbade jag i en möbelaffär.
Min karriär blev dock kortvarig i denna bransch eftersom jag drabbades av något så udda som kolofoniumallergi.

Kolovadåförnåt, är i grunden grankåda, enkelt uttryckt.
Används för sina klistriga egenskaper i allt från mascara och skocremé till golvlack, lim, fernissa och i hög utsträckning inom förpackningsindustrin.
Ca 300 personer i Sverige hade denna typ av allergi när jag också fick ingå i denna exklusiva skara.

Häftigt att få vara så unik.
Inte!

Av någon outgrundlig anledning har jag tydligen, säger; mycket tydligen, kommit i kontakt med detta ämne på sista tiden.
Ansiktet stramar, fnasar och svullnar.
Lite värre för varje dag.

Visst har jag och de små-vilda-glada spenderat en hel del tid i deras läger (skogskoja), visst har jag släpat in några små förskrämda barr-ruskor till bordsgranar och far-är-rar gick lös med sågen och spred sågspån omkring sig i köket i helgen.
Men ingenting känns riktigt som om det endast och allena skulle kunna vara förklaringen till min alltmer skrämmande Alienuppsyn.

Som grädde på moset insåg jag förfärat att det jag trodde var hederlig, normal utväxt (ja, jag är liiite fåfäng och färgar håret) snarast var att betrakta som grått.
Inte vanligt trist råttfärgat ljust som hittills utan grått.
Alltså grått!
Kommunalgrått.
Helgrått?

Nu till den aktuella frågan; Kommer tomten till en mångmamma som närmast är att jämnställa med någon av de mer lyckade maskerna i en sämre rymdfilm?
Eller vågar han sig inte in till mina små-vilda-glada?
Kanske räcker det att jag använder en av barnens favoritleksaker?
Pappkasse med utklippta hål för ögonen!