Vackra vita hem och matro.

Mitt i vardagens normala kaos, kan jag inte låta bli att surfa runt bland vackra och inspirerande bloggar, företrädesvis med inriktning på vita vackra hem.

Det som slår mig är hur många människor det finns, oftast kvinnor, som är lika pyssliga och trixiga som jag.
Den största skillnaden jag kan se är antalet barn.
Jag tänker nog fortsätta hävda att så länge jag har fler små-vilda-glada än vackra och piffigt puffade soffkuddar hemma, kommer jag mestadels drömma.
Att omsätta alla, aldrig sinande idéer till verklighet är en utopi.
Om jag inte ska åldras radikalt i förtid.

Eftersom jag ägnar åtminstone en, kanske två timmar om dagen till att bära rätt sak från fel plats tillbaka till sitt rätta ställe, kommer vita piffiga, blingiga pryttlar inte ha en given existens i detta hus.
Tyvärr!

En annan dagligt upprepad incident (!) är snurret runt måltiderna.
Just till dagens lunch serverades hemsnurrat potatismos och korv, till barnens förtjusning.
Inte större förtjusning dock än att det vanliga roterandet kring sin egen axel fortlöpte som planerat.
Av tre hemmavarande, lunchätande barn satt max en i taget still på sin plats och skyfflade in föda i "limpsaxen".
Övriga studsade upp och ner av okänd anledning, kanske för att det brukas så?

Hur svårt ska det vara att få en skock huliganer att sitta rätt upp och ner på stolen, benen in under bordet, ätandes med bestick utan att spilla alltför mycket?
Tydligen helt omöjligt före åttaårsåldern i detta hem.
Att tjata, uppfostra och skälla vid matbordet ger ingen större matro.
Att införa regeln om att "sitter man inte på sin stol, har man ätit färdigt och då tas maten bort" ger inte heller någon effekt.
Långt mindre matro!
Mina troll går helt sonika ut i köket och hämtar tillbaka maten när det händer, då passar det minsann att äta!

Nu ska de små sättas i barnarbete - här ska bäras ved!
Förhoppningsvis blir de åtminstone trötta av det!