Trots förhållandevis välutbildade föräldrar, en aldrig sinande ström av prat, högläsning, böcker, berättelser och tillgång till sagor, verkar det vara svårt för mina ättelägg att begripa innebörden av vissa ord.
Att lära sig vad "glass", "fika", "leka", "bada" betyder är inga problem vid ettårsåldern.
Svåra ord som "Nationalencyklopedin", "ecklesiastikminister" och "potatisgratäng" brukar också vara användbara i den mångmammska familjens vokabulär vid relativt späd ålder.
Men vissa ord och fraser har en förmåga att vara obegripliga långt upp i skolåldern.
"Vänta" tillhör det svåraste.
"Snart" och "lugna dig" är nästan lika illa.
"Tålamod" är ett uttryck jag inte ens försökt mig på att introducera än, i alla fall inte före tolvårsåldern, och där befinner sig ingen av mina små-vilda-glada - ännu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha, ha, ha - dagens skratt! Vi väntar med spänning på vad lillprinsens första ord ska bli. Det har gissats poå potatisskalare, blogginlägg och (det mindre gulliga!) handgranat. Rapport kommer med säkerhet på bloggen när tiden är mogen. Kram Mimmi
Skicka en kommentar