Rymlingen har återvänt!

I en storfamilj är det helt naturligt att familjemedlemmarna kommer och går lite hur som helst.
Än så länge har de små-vilda-glada svårt att ta sig iväg alltför långt utan min vetskap men visst förekommer det att de är ute på ägorna utan min omedelbara kännedom.

Att våra husdjur anammat samma typ av beteende är kanske inte så konstigt?

För några veckor sedan fick vår kanin Bamse vandringslust i blodet och smet i ett obevakat ögonblick.
För några kvällar sedan trodde jag mig se honom studsa runt ute på gården och blev givetvis glad över att han verkade ha överlevt.
Igår kväll befann han sig i kaninhagen, tillsammans med sin far, pappa Kanin.

Imorse var han fortfarande kvar och inget slagsmål verkar ha utbrutit mellan de två hannarna.

Har han haft sin tonårstids "Sturm und Drang-period?"