Tillfälligt arbetsbefriad.

Trots en relativt sett bra dag, slutar den som vanligt på samma sätt.
Totalkaos!
Små-vilda-glada kramar ur det sista ur sin egen och syskonens allra sista energiresurs.
Stirra upp varandra till siste man faller verkar vara målet!

Stridsropen skallar från undervåningen där Mångmamma försöker skyffla undan de sista sorgliga resterna av dagens mat- och läxläsningsaktiviteter.

-"Tysta nu!"
-"Borsta tänderna!"
-"Sluta springa som dårar."

Slutligen återstår endast att klampa upp för trappan, hysta in delar av barnaskaran i badrummet, starta tandborstning, toalettbesök, pyjamaspåklädning och uppröjning av barnkammare.

Väl så långt kommen kan man ju anta att de små börjat inse allvaret.
Icke sa Nicke.
Att retas med varandra, banka på dörrar, ligga och yla på golvet, ta upp springtävlingar igen och allmänt stöka runt är mer regel än undantag.

I normalfall lyckas Mångmamma bibehålla entusiasmen för kvällens högläsning i alla fall.
Inte ikväll!
Samtliga små vräktes ner i sina sängar, något omilt, med en ilsken uppmaning att förbli passiva till imorgon.
Då jag kanske tänkte bli en godare och ömmare moder igen.
Kanske!

Så här dags är Mångmamma entledigad från sin egentliga dygnet-runt-tjänst.
Åtminstone om jag får bestämma...