Läser en intressant serie böcker om Julius Gajus Caesar.
Rom, under denna tid, verkar ha varit fylld av ränker, intriger, svek, våld och storslagna planer.
Passade inte galoscherna var ett litet lönnmord på sin plats.
Eller, om man ville slå på stora trumman, ett passande fältslag.
Enkelt, eller hur?
Att dra paralleller till "det lilla" i nutiden är inte svårt.
Relationer har en förmåga att stundtals förvandlas till regelrätta slagfält.
Kärleks- och vänskapsband kan lätt anta skepnaden av blodiga strider.
Bara något så enkelt och harmlöst som ett ord i förtroende, vidarebefordras och förvanskas till något oformligt stort, fjärran från ursprunget.
Hur ofta har vi inte anledning att raljera över "höna av en fjäder"?
Hur ofta är vi själva skyldiga till "saltade historier"?
Rom verkar ha varit en genuint våldsam plats att leva på men vari ligger skillnaden mot nutid?
Visst, svärd och legioner formerade till strid kanske inte tillhör vanligheterna numera men ränkerna, sveken och intrigerna är detsamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Visst är de flesta både förövare och offer, men gud ske pris är det liiiiiiite mindre blodigt nuförtiden:-)
Enda skillnaden är att nutidens slagskämpar har större pickadoller att panga med och tyngre klubbor att dänga i huvvet på varandra.
Jag skall villigt erkänna att rent mentalt så har en del lönnmord planerats i fiskens huvud genom åren...
Jag har själv fått smakat på "förbrukat förtroende", dom skadorna förföljer mig hela tiden.
Speciellt när personerna i fråga, hela tiden, gör sig påminda i tid och otid. Alla rekommendationer, till nyss nämda personer, att skaffa sig egna liv, har visat sig vara totalt hopplöst.
Det är härligt med böcker.
PAola
Ha det bra Kram:-)
Skicka en kommentar