tisdag 11 augusti 2009

On and on..

Det här med att bo på en relativt liten ort har definitivt sin egen charm.
Visst brukade jag hävda att även små stadsdelar i Stockholm med omnejd är på sätt och vis små ankdammar.
Men skillnaden mot en "byhåla" är ändå avsevärd.
I torsdags, sista kvällen innan stor-dotter skulle flyga ur boet, åt vi pizza till middag.
Köpt hos en av de två lokala pizzabagarna.
Det märks och syns när mångmamma med delar av barnaskaran kommer.
Med önskvärd tydlighet.
Alltså är jag en relativt välkänd figur på byn.

Men hur vanligt är det att man får en släktklenod av pizzeriainnehavaren bara för att man handlar pizza där?
Tre gånger per år, eller så?
Det var i alla fall vad som hände.

Mitt i snurrandet innanför disken, stelnar mannen till, tittar upp på mig och säger -" vänta, jag vet vad du ska få!"
Försvinner in i de bakre regionerna och återvänder med en halvmeterhög chiliplanta i näven.

Släktklenod-delen då?
Jo, på 800-talet kom ursprunget till dagens planta, med turkarna till Serbien.
Pizzabagarens släkt har skött om och vårdat, torkat fröer och planterat vidare ända sedan dess.
Dessa plantor finns på vitt skilda ställen på jorden idag, dock ej att finna i en vanlig planthandel.

Ett exemplar står nu i mångmammas fönster, snart ska även jag torka fröer och plantera vidare..

5 kommentarer:

ullebengtsson sa...

Gud, håren reser sig på armarna när jag läser detta. Underbart!

Mångmamma sa...

Visst blir man glad! :)

fisken sa...

Oj vad coolt! Jag skulle vilja göra något sånt också men jag kan ju inte ens få skägget att växa och än mindre växter så jag får hitta på något annat!

Rebecka sa...

En pizzabagare här bor i staden och han är en rar en!

Huskatt sa...

Vad roligt! Vilken pizzabagare