Mot hösten..

Nu har den nya veckan brakat igång på riktigt.
Inte bara två söner som ska forslas till och från skola/buss utan även pysselkungen har fått starta vardagen.

Nämnde son har det svårt på morgnarna
Lite besvärligt, så där.
Tungt att gå upp och plötsligt passa tider, ha på sig kläder och koll på vad som ska med.
Bara besväret med att behöva förflytta sig från en punkt till en annan, är extra jobbigt.
Mycket gnäll och bryt innan alla är på sina platser.

När han väl är på plats, är det inga ledsamheter som vilar över gossen längre men dessförinnan...
Ett riktigt meck att få upp och iväg alla som behöver ha någonting som påminner om klädsel, i tid.
Syskonen, de små, vimsar mest runt och är ivägen anser han. Inte gör de som han vill heller.
Som den självutnämnde polis han är, har han det extra besvärligt.

Hemmahierarkin börjar långsamt att återta normalform, med bara de yngsta två huliganerna i huset, ett par tre timmar på förmiddagen
Stora-lilla fröken hårfager njuter av att i ensamt majestät styra över Bam-Bam.

Nästa vecka drar även de smås aktiviteter igång, då är det höst på riktigt!