söndag 2 augusti 2009

En god natts sömn

Att campa, sex personer, i en minimal tattar-termos, har sin charm.
Sina avigsidor också.

Efter kvällens lägereld, obligatoriska korvgrillning, fält-tandborstning, högläsning och nattande av små-vilda-glada, satt jag och far-är-rar uppe.
Såg elden falna och mörkret sänka sig.
Småpratade, ostörda av små, för första gången på länge.
Riktigt, riktigt trevligt.

Men - så fort vi bestämde oss för att göra barnen sällskap i drömmarnas rike, vaknade givetvis "mini".
Desorienterad, inte helt vaken men ändå så pass vid liv att röstresurserna kunnat uppväcka de döda.
Ja, inte far-är-rar dock.
Han törnade ner i bingen, drog täcket om sig och somnade som en kåldolme närmast väggen.

"Minis" gapande väckte i tur och ordning, "dotter hårfager" och "pyssel-kungen". (5-åringen.)
Enligt dottern var det mesta fel.
Ville inte sova med sin bror skavfötters.
Ville inte sova alls, vid närmare eftertanke.
Ingen annan borde heller sova.

"Pyssel-kungen" kom på att han behövde lätta på trycket och vinglade ut och gjorde vad han skulle, yrvaken och vimmelkantig.
In igen, bara för att pladask rasa ner där jag tänkt sova.

Nu hade "mini" somnat skavfötters med sin bror och liten tjej hade äntligen kommit till ro igen.
Jag däremot.
Klarvaken och utan en sportmössa till att få plats någonstans.
Testade golvet ett tag.
Obekvämt, är väl bara förnamnet.
Nå men i tjejens slaf, då?

Resultatet blev att hon ramlade ner på golvet.
Mindre lyckat.
När hon kravlat sig upp igen och låg och snurrade runt sin egen axel för att åter komma till ro insåg jag att sova, det skulle jag inte kunna göra i den här soppan av förrymda fleecefiltar, nattvandrande barn och små sporadiska gaphalsar.
Jag gav upp!

Halv fyra på morgonen tog jag mig upp för backen till huset, snubblandes på stenar och rötter eftersom jag inte orkade leta rätt på någon ficklampa, fumlade upp låset och tokstöp i säng.

Åh, vad jag har sovit gott!
Ostört, i egen säng och i hela sex timmar i sträck.
Måste nästan vara rekord i tid räknat.

Att ett eller fler barn kommer tassandes nattetid är mer regel än undantag här, mycket fler timmar än ett par tre stycken sover jag sällan.
I sträck.

Idag är jag, trots det misslyckade campingförsöket, pigg, nyter och utvilad.

God morgon, världen!

3 kommentarer:

ullebengtsson sa...

Sömn är så himla viktigt. Utsövd och mätt, då är man som trevligast:)

Huskatt sa...

Åh så härligt för dig, sova ensam kan vara guld värt in i mellan. Om inget annat blir man sugen på att slåss fler nätter igenom med hulliganbarn :)

Kanadicken sa...

Får mej osökt att tänka på det gamla talesättet: Det är inte lätt att vara liten och sova trångt i en stor säng...