Toksnurr, som vanligt!

Vilken snurr mitt liv har stundtals.
Värre än vanligt.
Tycker verkligen att mitt dygn borde vara längre än de futtiga 24 timmar som alla andra har.

Jag gör mitt bästa för att hinna klämma in så mycket som möjligt på dessa timmar, sover färre timmar än jag borde, tittar aldrig på tv, är så effektiv som möjligt vad det gäller vardagsbestyr som tvätt, disk osv.
Ändå räcker inte tiden riktigt till.

Aldrig helt nöjd med vad jag hunnit med under dagen när jag kliver i säng framåt nattkröken.

Mitt största dilemma är nog alla de där små om och men som dyker upp titt som tätt.
Ja, inte mina små om och men, utan barnens!

Att leva med många andra individer i något som vagt påminner om en flock, gör att det finns kopiöst mycket starka viljor att tampas med.
Stundtals mycket, mycket starka viljor!
Spridningen är stor på barnaskaran, åldersfördelningen likaså.

Olika behov bör tillgodoses efter bästa förmåga.
Det där jag känner mig otillräcklig!

Små barn måste fråga och ifrågasätt allt.
Hur ska de annars kunna lära sig om omvärlden?

Stora barn behöver sin frihet.
Hur ska de annars lära sig tampas med omvärlden?

Enorma mängder energi läggs på alla de svar jag måste ge, om och om igen.
Enorma mängder tid läggs på att köra "taxi".

Ett normalt dygn börjar i arla morgon för att inte sluta långt efter solnedgången, allt för att hinna vara överallt, helst samtidigt!

Skulle jag vilja byta liv med någon?
Inte en chans!
Det här är mitt val, de små korta stunder jag stjäl mig till i ensamt majestät, räcker för ny ork och nya nappatag i det jag uppskattar mest av allt; Min vardag och mitt liv!