måndag 27 juli 2009

Idyllisk afton?

Jag brukar anse att jag ligger nära till för diagnosen "manisk".
Inte mano-deprimerad, utan just manisk.
Brukar kunna få ordentliga hung-ups på vitt skilda saker som tar större delen av min vakna tid i anspråk.
Ja, förutom de mest basala göromålen då, barnen, tvätten, maten bla bla bla

Växthuset får sin beskärda del av min tid under vårvintern och försommaren, hästarna tokpysslas det med periodvis, symaskinen får tjänstgöra, lim, färg och penslar åker fram titt som tätt.

Inte så att jag egentligen tröttnar på något, bara det blir en behövlig paus mellan alla mina aldrig sinande idéer.

Nu har maken börjat uppvisa dessa något tröttsamma tendenser också.

Senaste infallet är att dra fram "tattar-termosen" (större inuti än utanpå), ur ladan, byta gasolslangar, batteri och stöka ur, för att med hjälp av "stora blå" dra ner den till sjön.
Där ska det visst företas någon form av organiserad camping inatt, så organiserad den nu kan bli med små-vilda-glada i toppform.
Jag är också involverad i dessa planer, sägs det.

Kan tänka mig följande scenario:
Alla (6 hemmavarande familjemedlemmar) traskar ner till bryggan, beskådar uppställningsplatsen och gör ett försök till installation i nämnda "termos".
Ca 5 minuter förflyter där åtminstone 2 barn framgångsrikt trillar i sjön, 2 skriker oupphörligen och far-är-rar försöker ställa åbäket rakt, på den icke alls plana ytan.
Jag, ja jag drar väl upp barn ur sjön och hutar åt de andra!

Efter slagsmålet om sovplatserna klarats av, kommer samtliga närvarande 4 små kava upp och ner ur kojerna till någon ramlar ner från överslafen och gör sig illa.

Ytterligare två timmar senare är alla små-vilda-glada mindre glada men fortfarande vilda.

Ännu en timme senare ger jag upp, bär "Mini" de 170 metrarna upp till huset, stjälper ner honom i hans spjälsäng där han somnar bums.

Ännu en timme senare kommer ett, eller kanske två, barn harvandes uppför backen med varsin ficklampa som enda tillhygge i handen för att klaga på någon oförrätt någon annan utsatt dem för.

Imorgon kommer far-är-rar och stor-småtting vara de enda som sovit i husvagnen i natt, vid egen brygga till ljudet av sjöfåglar.


Vi får se om mitt antagande kommer slå in..

4 kommentarer:

Kanadicken sa...

Sa mangmamma, hur blev utfallet?

ullebengtsson sa...

Hahahahahahahaha, klart du har rätt!

fisken sa...

Ha, ha, ha!
Jag har ju aldrig ens träffat er men även JAG tror på det utfallet... :-P

Hans sa...

Nimrod är avslöjad