Ua, eller iallafall nästan...

En tur in till sjukhuset för att godkännas efter senaste barn-bravaden.
Utan anmärkning vore kanske att ta i med men tillräckligt bra för att vara en gammal avelsmärr.
Underbar läkare som med ett leende på läpparna tillstod att hon som läkare kanske inte kunde rekommendera en ny graviditet men som kvinna önskade mig lycka till!
Avslutningsvis sa hon: Jaha, då får vi se när vi ses härnäst!
Jodå, jag har snart klippkort på BB...

På väg ut genom korridoren sladdar jag in i en syrra som tvärnitar, skiner upp igenkännande bara för att i nästa stund anlägga en klädsamt sorgsen min.
Spännande att kunna notera människors reaktioner när det går upp ett Liljeholmens för dem vem jag är och varför de känner igen mig.
Stor kram och ett lycka till ringde i öronen på mig när jag äntligen trasslade mig ut ur avdelningen.

Det närmsta halvåret har jag iallafall avlagt ett heligt löfte, till en mycket god vän, om att inte försöka reproducera mig igen.
Sen får vi se...