Stolthet och tecken

Underbart!
Nu kom äntligen lite regn.
Efter flera dagar i sträck med tokvärme, och därför även slokande grödor, behövs verkligen lite väta uppifrån.
Förmiddagens födelsedagskalas hanns med under uppehåll och lagom till hemkomst öppnade himlen små glipor där ytterst sparsamt, men dock, regn kunde falla.

Ibland är jag väldigt glad och stolt över mina små-vilda-glada.
Jag behöver bli påmind om att det fostrande arbete jag lägger ner, faktiskt ger resultat.
Tydligen lyckas jag.
Under de tre timmar kalaset pågick ställde min troll inte till med någon katastrof, inga saker gick sönder, inga barn heller och alla visade upp förmågan till artigt beteende genom att tacka för mat och fika.
Mini dessutom genom sina trevande försök till teckenspråk.

Just den biten kanske tarvar en förklaring!?
Freundins son, som många andra små barn, behöver lite extra hjälp med språkträning.
Att förstärka det talade språket med hjälp av tecken brukar kunna vara till hjälp.
Genom att fler barn och vuxna runt denne lille gosse kan/eller försöker använda sig av tecken, underlättas det förhoppningsvis ytterligare.

Jag är verkligen ingen expert, bara en fumlig novis, men en del gester sitter sen tidigare, annat kan man alltid lära på nytt och kan jag bidra på något sätt är jag villig att introducera enklare tecken även i min familj.

Verkar som om det är lättast att ta till sig i riktigt späd ålder.
Även min mini, som inte riktigt pratar samma språk som vi andra - än, kan nog ha nytta av det tecknade språket.
Han tackar i alla fall alltid för maten med hjälp av tecken och läte.

Nu väntar ett välbehövligt ärevarv genom hemmets domäner med snabeldraken i högsta hugg, tätt följd av den svepande gråhåriga blöta..

Kvällen har jag lovat ska tillbringas framför film, far-är-rar är frånvarande och vi andra ska leka bio.
Från en gård i Småland till en annan... Katthult ska besökas visuellt!