Första gången...

Spännande det här med nya färdigheter.
Samma sak som allt man gjort/gör för första gången.
Själv har jag roat mig med en timmes chattande med en ny kompis jag aldrig träffat.
Nätbekant med andra ord!

Finns likheter som gjort att vi hittat varandra, ålder, ursprung, familjesituation, flyttar osv.
Kan bli en intressant bekantskap.

Andra saker man gör/gjort för första gången är också på tapeten.
Alla dessa vilsesimmade förstagångsföräldrar!

Har jag också varit så där?
Förstagångsförälder kan jag gå med på - men denna osäkerhet?
Väl förberedda, väl pålästa, genomgångna kurser, informerade till max.
Ändå helt oförberedda på vad som verkligen händer!

Alla förståsigpåare som kommer med "goda råd" gör ju att man måste vara stark som människa och verkligen lita på sin magkänsla för vad som är rimligt, rätt och riktigt.
Har inget minne av att det var så när jag blev mamma första gången!?

Antagligen hänger det ihop med vem jag är som person.
Dels hade jag sett barn tidigare, dels är jag stark och lurar alla andra att tro att jag är det också!
Ingen som kom med alltför många råd om jag inte bad om det.
Det gjorde jag inte heller.

Intuition, mina vänner.
Det kommer man långt med men det krävs att man har ett hum om vad man faktiskt tror i grunden om tingens tillvaro.
Kanske inte alltid så lätt?
Vad vet jag egentligen?

Ibland undrar jag om jag inte borde göra en "Anna Wahlgren"!?
Skriva en bästsäljande barnbibel som sen gör att jag blir bespottad in till tidens ände...
Alla råd som ges kan alltid användas emot dig, glöm inte det!

Lev som du lär, får bli kvällens avslut!