Har åkt hoj igen.
För första gången på mängder med år men bakom samme man som sist.
Fullständigt vettlöst okontrollerbart.
Att jag en gång för väldigt länge sen slängde mina välsvarvade tvärs över den bönpallen och glatt hängde med på idiotutflykter 50 mil i taget via sliriga grusvägar, landsvägar och motordito?
Galet!
Då borde jag verkligen haft fler dubier angående säkerheten och tvivlat mer på föraren än vad jag rimligtvis kan påstå att jag gör idag.
Farten var högre.
Soffan hårdare.
Vi var yngre och mer riskbenägna.
Då!
Nu blev det ett litet förnöjsamt puttrande runt delar av ägorna.
Fyra små-vilda-glada tjöt av hänförelse vid den ovanliga synen.
Soffan är utbytt till en mer välstoppad variant och så är nog min ömma bakdel också.
Mer välstoppad alltså.
Ändå - livsfarligt!
Hissnar i magen och fladdrar farligt i håret.
Nej min älskade hälft, du får ta små-vilda-glada med dig på fortsatta färder, själv kommer jag inte åka hoj förrän jag tagit lappen själv.
Och det var ju troligt...
lördag 13 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Busigt ! Inte visste jag att han åkte hoj ? Kul :)
Skicka en kommentar