Varför Carpe Diem?

Nu börjar det dra ihop sig!
Äldsta dottern är redo för flygning eller åtminstone student.
Attans vad tiden går fort!
Allt det där folk och fä sa när vi kom hem från BB - "ta vara på tiden, den flyger iväg" - S A N T !
Fast, hur ska man kunna ta vara på tiden?

Jag lever ju mitt uppe i den - hela tiden!
Allt ifrån vaknätter till sovmorgonar - det är ju den berömda tiden.

På samma sätt måste jag hejda mig själv emellanåt bara för att andas!
Alla steg jag försöker ligga före, allt jag anser behöver förberedas, allt ingår ju redan i tiden.
Även om jag kan hålla med om Carpe Diem, känns det som om just det mottot är grymt överskattat.
Tid är förhållandevis omätbart, flyktigt och väldigt abstrakt.
Om man ser på tillvaron med mina ögon...