Jag har tagit en "walk down memory Lane" ikväll.
Gamla bisarra minnen dyker upp.
När man minst anar det.
Möten, händelser, "skelett i garderoben", vänner jag glömt, skeenden.
Allt triggas igång av samtal med andra.
Som vanligt.
Först i mötet med andra ser jag mig själv.
Vem jag var och vem jag är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är en väg som behöver vandras många gånger, ibland ärdet kul, ibland rodnar åtminstone jag:)
Skicka en kommentar