Lördag, bilnycklar och egenheter hos släkten.

Man och små-vilda-glada på väg för sedvanlig lördags-shopping.
Tidning till mor och sockerbomber till de små!
Stor småtting har för ovanlighetens skull (!) ingen aning om var plånboken är!
Veckopeng i fickan, som vanligt.

Konstigt bara att det måste springas i dörren x antal gånger innan de kommer iväg!
Torr tröja till ett barn, rena byxor till någon annan, pengar glömda, bilnyckel osv osv.
Brukar vara rena cirkusen innan alla är på rätt plats, dvs i bilen.

Att välja bil är också ett rent företag!
Alla små-vilda-glada har åsikter!
Helst ska det åkas öppet året om.
Nu låter det som om vi har obegränsat med bilar att välja på och så är det nästan.
Liten-grön-sportbil eller liten-röd-öppen är de som faller barnen mest på läppen.
Övriga "vanliga" täckta bilar är, ja, vanliga.

Inte konstigt att maken far som ett torrt skinn och letar efter rätt bilnyckel..

Annars är bilnycklar ett kärt ämne inom familjen.
En gång för mycket länge sedan, nästan preskriberat länge sedan, kom svärmor på besök.
När hon skulle åka hem var bilnyckeln försvunnen!
Alla letar som galningar för att till slut återfinna den "gömda" nyckeln på gräset utanför porten!

Dettta scenario upprepas ytterligare en gång, vid ett senare tillfälle, vilket raskt resulterat i slutsatsen att är nyckeln borta; titta på gräsmattan!
Logiskt, eller hur?

Min svåger har en annan metod.
Så fort han sätter sig någonstans, tömmer han byxfickorna på sina innehåll.
Ut rasslar nycklar, mobil, snusdosor, småpengar, plånbok osv
Bara för att han ska kunna ranta runt och leta efter sina tillhörigheter, som något glatt litet barn vandrat iväg med, innan han ska åka!

Själv, som det kontroll-freak jag är, försöker jag har styr på mina saker så att någon liten-vild-glad inte trampar iväg med mina pryttlar.
Inte alltid det lättaste...