Krukodling av träd

Igår gick första rutan av 66 st på växthuset.
Med tanke på antalet vilda och glada barn som far runt är det ett rent under att det inte hänt tidigare.
Just därför känns det lite snöpligt att det var (antagligen) en sten i kombination med gräsklipparen som sprätte sönder glaset.

I växthuset gror och spirar det som aldrig förr, underbart vårtecken.

Jag känner ingen annan som roar sig med små "trädprojekt" på samma sätt som jag.
Klart underhållande att se om det går att driva upp stora träd och buskar av små fjantiga spröt jag "råkar" dra upp ut marken.
Hittills har 3 granar, 1 björk, 1 syren, 1 körsbärsträd och 1 för mig okänd buske tagit fart i varsin kruka.

Jodå, jag odlar mer normala växter också som krasse, luktärt, solros, potatis, oregano, gräslök, dill, persilja, timjan, rosmarin, pelrgoner, lavendel (men den verkar inte ha överlevt vintern), sockerärtor, jordgubbar, vindruvor, melon, zinnia och ringblomma.

En del ska ut i landet, annat får fortsätta växa och knaka inne.

Känns lite som om jag suger i mig allt om compact-gardening, trots stor trädgård och rejält med plats att sprida ut mig.
Ett skäl till min vurm för krukodling är det här med ogräs!

Jag avskyr att rensa ogräs!
Helt ok att noppa små gröna tingestar ur jorden fram till det stadiet första regnet fallit!
Det har det äntligen gjort i natt!
Då, om inte förr tar växtligheten fart på riktigt och jag hinner inte med.
Att försöka rycka kärs, maskros, nate, brännässlor och svinmålla då-nej, jag ger upp.

Krukor är förhållandevis små och behändiga. Dessutom kan jag få användning för alla mina hemsläpade gotländska kalkstenar, med och utan fossiler i.
(Säkert helt "olagligt".)
Mycket lättare att se var ogräset är om jorden till viss del är täckt, dessutom är det dekorativt och det var visst det som var meningen med alla blommor...