När jag var liten fick jag lära mig att kombinationen rosa och rött var en dödssynd!
Kanske inte just med de orden men det framgick med all önskvärd tydlighet att det var "usch" och "fy, så fula färger ihop".
Nu är jag tack och lov vuxen och kan bestämma själv vad jag anser är "passande" färgkombinationer.
Just rött och rosa kan vara förödande vackert ihop!
En annan omöjlig färgkrock var limegrönt med turkost.
Jag älskar den omöjligheten, nästan så jag skulle vilja äta upp den.
Just när jag känner så, då vet jag att det är en lyckad sammansättning.
Iallafall för mig.
Visserligen när jag en "vit-avskavd-lantligt-romantisk" dröm men verkligheten ser något annorlunda ut.
Visst släpar jag hem allsköns bråte från loppisar som raskt (nåja) genomgår transformation till något som avlägset påminner om just nämnda dröm.
Penseln är min bästa kompis stundtals!
Men alltsom oftast förälskar jag mig i något ohyggligt kitchigt och färgglatt istället.
Chockrosa, limegrönt, solgult, tomatrött, medelhavsturkost osv.
Den enda färgen som för alltid kommer vara bannlysta i min närhet är nog marinblått.
Också ett arv från när jag var barn.
Det var nämligen en "alltid passande färg".
Tråkig-skulle jag vilja påstå!
Att jag sen själv är allt annat än färgglad vad det gäller mina kläder är en helt annan historia.
Jag uppskattar svart!
Sen drygt 20 år tillbaka och har inte för avsikt att ändra uppfattning!
Basta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du kan konsten att få vilket skräp som helst att bli vackert. Med slip-papper och pensel är du fenomenal!
Kom och smitta av dig lite vettja!!!
Tackar ödmjukast för inbjudan.
Vem vet, jag kanske tar dig på orden....
Oj, marinblått. Undrar vilka arv vi ger våra barn? Har svårt att se att mina kommer uppskatta odlande...
Mina kommer nog ogilla svart...
Och odlande, bakning, massor med syskon.
Vem vet vad som blir "icke-ok" och vad som upprepas..?
Skicka en kommentar