Valborg - snålblåst, gråmulet, ytterst modesta temperaturer och då och då ett irriterande duggregn.
Precis som det ska vara.
Några bara ben och sommarlätta skor är inte att tänka på, varma jackan känns betydligt mer lockande.
Då är det mer upplyftande att inse att storsonen uppnått den aktningsvärda åldern av 21 idag!
Tänk så tiden gått sedan jag blev tvåbarnsmamma.
tisdag 30 april 2013
måndag 29 april 2013
Knepigheter
Det finns många ting och företeelser som förbryllar mig!
Det självklara i att hånfullt bespotta tonårstjejers idoliserande av popsnören till artister - men inte förlöjliga dito killar för deras arenabrölande under sportevenemang?
Att det ens debatteras om huruvida rosa är en tjejfärg eller ej, allra helst som jag aldrig hittat minsta lilla snippa i färgen?
Eller att killar anses enbart kunna ha kort hår och inte långt?
För att inte tala om det högst normala i att av fem par strumpor som stoppas in i tvättmaskinen, kommer bara tre-och-ett-halvt par ut?
Eller ekvationen; ett kilo foder in i ena ändan ev en häst och ca tio kilo gödsel ut ur den andra ändan?
Men av alla de företeelser som förbryllar mig mest, måste ändå sambandet mellan vad jag tror att jag läser - och vad det verkligen står i texten vara!
Här till exempel; Jag läste precis som det står i rubriken men fick ingen klocka att ringa med sitt avvikelselarm.
Jag kunde uppenbarligen inte tolka de första raderna på ett adekvat sätt.
Jag missade till och med det paradoxala i "ägg" och "pappa".
Betyder det att jag är osedvanligt vidsynt eller bara extremt ignorant när jag läser rubriker och ingresser?
Förbryllande i vilket fall som helst - och då menar jag enbart att jag tydligen inte kan läsa innantill!
Det självklara i att hånfullt bespotta tonårstjejers idoliserande av popsnören till artister - men inte förlöjliga dito killar för deras arenabrölande under sportevenemang?
Att det ens debatteras om huruvida rosa är en tjejfärg eller ej, allra helst som jag aldrig hittat minsta lilla snippa i färgen?
Eller att killar anses enbart kunna ha kort hår och inte långt?
För att inte tala om det högst normala i att av fem par strumpor som stoppas in i tvättmaskinen, kommer bara tre-och-ett-halvt par ut?
Eller ekvationen; ett kilo foder in i ena ändan ev en häst och ca tio kilo gödsel ut ur den andra ändan?
Men av alla de företeelser som förbryllar mig mest, måste ändå sambandet mellan vad jag tror att jag läser - och vad det verkligen står i texten vara!
Här till exempel; Jag läste precis som det står i rubriken men fick ingen klocka att ringa med sitt avvikelselarm.
Jag kunde uppenbarligen inte tolka de första raderna på ett adekvat sätt.
Jag missade till och med det paradoxala i "ägg" och "pappa".
Betyder det att jag är osedvanligt vidsynt eller bara extremt ignorant när jag läser rubriker och ingresser?
Förbryllande i vilket fall som helst - och då menar jag enbart att jag tydligen inte kan läsa innantill!
Roadtrip to childhood
Jag har trampat på barndomens stigar i helgen.
En liten nätt tur och retur till ursprungets stad tillsammans med nästan hela familjen.
Efter skoldagens slut i fredags, plockades samtliga små-vilda-glada upp och packades in i bilarna för transport till Lidingö.
Mellankusinen fyllde år samma dag och mormor stod för övernattningen i "borgen".
Större delen av mångmammaklanen samlades till gemensam lördagsfrukost på hotellet innan vi tog ett ärevarv - eller sju - i föräldrahemmet, pulkabackan och besåg allmänningen där vi barn i grannskapet på 70-talet slogs om tallarna för att hävda vår rätt till kojan vi just byggt.
Efter ett intensivt dygn, vände vi hemåt mot Smålandsskogarna igen och gårdagen tillbringade jag i sällskap av gamla brev, dagböcker, foton och sedan länge bortglömda klippdockor och bokmärkesalbum.
Nostalgi på hög nivå.
Ett litet lustmord begick jag också - några almanackor med pinsamma anteckningar fick raskt åka i eldtunnan, utan att jag mer än skummat lite snabbt.
Inte för att jag skäms ohyggligt för vem jag var som tonåring utan av den enkla anledningen att vissa saker ska bara minnas genom ett filter - inte återuppväckas!
Några riktigt roliga och speciella saker upptäckte jag.
Det ena var mina första (?) tidningsalster, egenproducerade och omsorgsfullt hopfogade tidningar om hästar.
Det andra, min lätt förträngda vurm för allt som rörde ABBA.
Att jag hade klippdockor i form av medlemmarna i popgruppen, det kom jag ihåg men att jag lagt ner eoner av tid på att rita massvis med kläder till samtliga - det kom jag inte ihåg.
Eller att jag även där lagt ner timmar på att samla urklipp om gruppen och klistra in i ett skrivhäfte.
Egentligen är det riktigt kul att gå tillbaka några decennier och se hur lik jag är mig, än idag.
Jag vurmar kanske inte direkt för ABBA men klädroad är jag fortfarande - om jag får skapa kläderna själv!
Tidningskarriären har jag inte släppt helt heller och hästar har jag också i mitt liv!
Mest anmärkningsvärt i sammanhanget var kanske dock att jag hittade en dagbok från mellanstadietiden, där det fanns bockar i kanten.
Med två lärare som föräldrar var kanske annat inte att vänta?
Å andra sidan är det rätt sällan jag stavar fel numera!
En liten nätt tur och retur till ursprungets stad tillsammans med nästan hela familjen.
Efter skoldagens slut i fredags, plockades samtliga små-vilda-glada upp och packades in i bilarna för transport till Lidingö.
Mellankusinen fyllde år samma dag och mormor stod för övernattningen i "borgen".
Större delen av mångmammaklanen samlades till gemensam lördagsfrukost på hotellet innan vi tog ett ärevarv - eller sju - i föräldrahemmet, pulkabackan och besåg allmänningen där vi barn i grannskapet på 70-talet slogs om tallarna för att hävda vår rätt till kojan vi just byggt.
Efter ett intensivt dygn, vände vi hemåt mot Smålandsskogarna igen och gårdagen tillbringade jag i sällskap av gamla brev, dagböcker, foton och sedan länge bortglömda klippdockor och bokmärkesalbum.
Nostalgi på hög nivå.
Ett litet lustmord begick jag också - några almanackor med pinsamma anteckningar fick raskt åka i eldtunnan, utan att jag mer än skummat lite snabbt.
Inte för att jag skäms ohyggligt för vem jag var som tonåring utan av den enkla anledningen att vissa saker ska bara minnas genom ett filter - inte återuppväckas!
Några riktigt roliga och speciella saker upptäckte jag.
Det ena var mina första (?) tidningsalster, egenproducerade och omsorgsfullt hopfogade tidningar om hästar.
Det andra, min lätt förträngda vurm för allt som rörde ABBA.
Att jag hade klippdockor i form av medlemmarna i popgruppen, det kom jag ihåg men att jag lagt ner eoner av tid på att rita massvis med kläder till samtliga - det kom jag inte ihåg.
Eller att jag även där lagt ner timmar på att samla urklipp om gruppen och klistra in i ett skrivhäfte.
Egentligen är det riktigt kul att gå tillbaka några decennier och se hur lik jag är mig, än idag.
Jag vurmar kanske inte direkt för ABBA men klädroad är jag fortfarande - om jag får skapa kläderna själv!
Tidningskarriären har jag inte släppt helt heller och hästar har jag också i mitt liv!
Mest anmärkningsvärt i sammanhanget var kanske dock att jag hittade en dagbok från mellanstadietiden, där det fanns bockar i kanten.
Med två lärare som föräldrar var kanske annat inte att vänta?
Å andra sidan är det rätt sällan jag stavar fel numera!
fredag 26 april 2013
Sara Houdini*
Det märks tydligt att det blivit vår!
Den lilla rymningsbenägna fyrbeningen har tagit för vana att trava rätt igenom stängslet för att söka saftigare nejder.
Relativt resultatlöst, än så länge!
Visserligen har det börjat spira lite bland fjolårsgräset men merparten är ännu brungrått och visset!
Ändå är hon ständigt på fel sida "snöret".
Nu har jag för sjuttioelfte gången denna vecka kollat av att det finns ström i trådarna, att inga uppenbara hål rätt ut i spenaten existerar och för säkerhets skull, även dragit lite extratrådar i lägre höjd för att hon inte ska smita så förbålt!
Spännande att se var hon befinner sig imorgon?
Och ni - trevlig helg!
*Dagens extrakunskap: Harry Houdini
Den lilla rymningsbenägna fyrbeningen har tagit för vana att trava rätt igenom stängslet för att söka saftigare nejder.
Relativt resultatlöst, än så länge!
Visserligen har det börjat spira lite bland fjolårsgräset men merparten är ännu brungrått och visset!
Ändå är hon ständigt på fel sida "snöret".
Nu har jag för sjuttioelfte gången denna vecka kollat av att det finns ström i trådarna, att inga uppenbara hål rätt ut i spenaten existerar och för säkerhets skull, även dragit lite extratrådar i lägre höjd för att hon inte ska smita så förbålt!
Spännande att se var hon befinner sig imorgon?
Och ni - trevlig helg!
*Dagens extrakunskap: Harry Houdini
onsdag 24 april 2013
Orientering i kartdjungeln
Sheriffen och jag har bråkat med kartan över Europa idag!
Inte ett dugg kul!
Med mina strängt begränsade geografiska kunskaper - (hittar alltid fram men vet sällan var jag är) - är det hopplöst att ha mig som sparringpartner när länderna ska matas in.
Dessutom har vissa områden hunnit byta namn på ett radikalt sätt sen min tid i skolbänken.
Sovjetunionen finns inte längre, Jugoslavien är splittrat i massor av små nya länder, Tjeckoslovakien producerar nog inte besynnerliga svartvita eller skrämmande tecknade barnprogram längre, eftersom det landet är delat och inte ens Nederländerna får heta Holland längre.
Av någon mysko anledning tycks Belgien dessutom ha bytt plats med nyss nämnda Nederländerna också, av min minnesbild att döma?
Är det konstigt att jag fortfarande tycker att det vore enklare att lära sig slå upp en kartbok om man vill veta var man är?
Eller kanske "ringa en vän" om man inte hittar!
Samtidigt är jag fena på att komma på en hiskelig massa annat strunt om de olika delarna av Europa.
Sådant jag tycker är mycket roligare, till exempel att Frans Ferdinand sköts i Sarajevo 1914 och vad det gav upphov till, att "de di har, de har di i Lissabon" samt det intressanta fenomenet att grodlår och sniglar anses vara en delikatess i Solkungens land.
Eller kanske vem Solkungen var.
För att inte tala om annan viktig information såsom vilken förgrening av språkstammen de olika ländernas tungomål härstammar ifrån.
Kanske lite adekvat historik kring Schweiz fyra olika officiella språk - tyska, franska, italienska och rätoromanska?
Eller kuriositeter som att min far behärskade flamländska?
För övrigt är jag inte med på att Montenegro inte ens är utpekat på Sheriffens blindkartan?
Inte för att jag hyser varmare känslor för just Montenegro men för att det är så komplett meningslöst att lära sig var de olika ländernas gränser går, om det ändå är fel!
Behöver jag säga att jag ogillar blindkartor?
Speciellt blindkartor av länders gränser som ändå inte kommer att finnas kvar om 30-40 år!
Dessutom har jag med framgång förträngt i stort sett samtliga europeiska floders såväl namn som placering sen min tid i skolan.
Historia är så himlans mycket roligare och i mitt tycke viktigare att banka in i ungarnas huvuden.
Referensramar mina vänner, referensramar så att nästa generation har koll på varifrån de kommer och vilka misstag de inte ska upprepa, det är vad historia är för mig!
Och mycket skojigare.
Inte ett dugg kul!
Med mina strängt begränsade geografiska kunskaper - (hittar alltid fram men vet sällan var jag är) - är det hopplöst att ha mig som sparringpartner när länderna ska matas in.
Dessutom har vissa områden hunnit byta namn på ett radikalt sätt sen min tid i skolbänken.
Sovjetunionen finns inte längre, Jugoslavien är splittrat i massor av små nya länder, Tjeckoslovakien producerar nog inte besynnerliga svartvita eller skrämmande tecknade barnprogram längre, eftersom det landet är delat och inte ens Nederländerna får heta Holland längre.
Av någon mysko anledning tycks Belgien dessutom ha bytt plats med nyss nämnda Nederländerna också, av min minnesbild att döma?
Är det konstigt att jag fortfarande tycker att det vore enklare att lära sig slå upp en kartbok om man vill veta var man är?
Eller kanske "ringa en vän" om man inte hittar!
Samtidigt är jag fena på att komma på en hiskelig massa annat strunt om de olika delarna av Europa.
Sådant jag tycker är mycket roligare, till exempel att Frans Ferdinand sköts i Sarajevo 1914 och vad det gav upphov till, att "de di har, de har di i Lissabon" samt det intressanta fenomenet att grodlår och sniglar anses vara en delikatess i Solkungens land.
Eller kanske vem Solkungen var.
För att inte tala om annan viktig information såsom vilken förgrening av språkstammen de olika ländernas tungomål härstammar ifrån.
Kanske lite adekvat historik kring Schweiz fyra olika officiella språk - tyska, franska, italienska och rätoromanska?
Eller kuriositeter som att min far behärskade flamländska?
För övrigt är jag inte med på att Montenegro inte ens är utpekat på Sheriffens blindkartan?
Inte för att jag hyser varmare känslor för just Montenegro men för att det är så komplett meningslöst att lära sig var de olika ländernas gränser går, om det ändå är fel!
Behöver jag säga att jag ogillar blindkartor?
Speciellt blindkartor av länders gränser som ändå inte kommer att finnas kvar om 30-40 år!
Dessutom har jag med framgång förträngt i stort sett samtliga europeiska floders såväl namn som placering sen min tid i skolan.
Historia är så himlans mycket roligare och i mitt tycke viktigare att banka in i ungarnas huvuden.
Referensramar mina vänner, referensramar så att nästa generation har koll på varifrån de kommer och vilka misstag de inte ska upprepa, det är vad historia är för mig!
Och mycket skojigare.
Huvudbry
En superdunderskvallergrej drullade ner i knät på mig för någon timme sen och genast börjar jag fundera på det här med var gränsen för skvaller, förtal och ärekränkning går?
Egentligen är ju allt som inte är självupplevt, skvaller.
Eller åtminstone andrahandsuppgifter och färgat av ursprungsbetraktarens ögon.
Och vari ligger skillnaden mellan skvaller och information?
Är det så enkelt att skvaller alltid är illasinnat förtal medan vidarebefordrad information är just - information?
Och var landar svensk journalistik i denna fråga?
Eller för den delen, svenskt rättsväsende?
Om ni löser det dilemmat åt mig, går jag och sköter om djurutfodringar, blomplanteringar, barnhämtning, läxläsning och tvättservice här på gården så länge!
Egentligen är ju allt som inte är självupplevt, skvaller.
Eller åtminstone andrahandsuppgifter och färgat av ursprungsbetraktarens ögon.
Och vari ligger skillnaden mellan skvaller och information?
Är det så enkelt att skvaller alltid är illasinnat förtal medan vidarebefordrad information är just - information?
Och var landar svensk journalistik i denna fråga?
Eller för den delen, svenskt rättsväsende?
Om ni löser det dilemmat åt mig, går jag och sköter om djurutfodringar, blomplanteringar, barnhämtning, läxläsning och tvättservice här på gården så länge!
tisdag 23 april 2013
Händerna på täcket, sexualpaniken slår till!
Det är något absurt galet med vår tid!
Å ena sidan matas vi med riktigt sliskiga, så kallade, dokusåpor såsom "Paradise Hotel" där deltagarna mer än gärna guppar runt under än det ena täcket, än det andra.
Fylla, förnedring och sex säljer, det vet vi alla!
Å andra sidan verkar prydhetens-, lättkränkthetens- och nymoralismens väktare vädra morgonluft.
Hur ska jag annars kunna försöka begripa dagens mediablänkare om mannen i Växjö som travade runt i sitt hem, spritt språngande naken, samtidigt som han pratade i telefon?
Observera; I sitt eget hem!
Eller det faktum att en förbipasserande (granne?) kvinna tar med sig sin make och filmar händelsen, för att sen polisanmäla mannen?!
Eller att åklagaren väcker åtal för "sexuellt ofredande"?!
En stilla undran bara, så här i jämställdhetens tidevarv, hade en naken kvinna som pratat i telefon i sin villa, blivit anmäld för sexuellt ofredande?
Eller hade personen som filmat henne kanske blivit åtalad för detsamma?
Å ena sidan matas vi med riktigt sliskiga, så kallade, dokusåpor såsom "Paradise Hotel" där deltagarna mer än gärna guppar runt under än det ena täcket, än det andra.
Fylla, förnedring och sex säljer, det vet vi alla!
Å andra sidan verkar prydhetens-, lättkränkthetens- och nymoralismens väktare vädra morgonluft.
Hur ska jag annars kunna försöka begripa dagens mediablänkare om mannen i Växjö som travade runt i sitt hem, spritt språngande naken, samtidigt som han pratade i telefon?
Observera; I sitt eget hem!
Eller det faktum att en förbipasserande (granne?) kvinna tar med sig sin make och filmar händelsen, för att sen polisanmäla mannen?!
Eller att åklagaren väcker åtal för "sexuellt ofredande"?!
En stilla undran bara, så här i jämställdhetens tidevarv, hade en naken kvinna som pratat i telefon i sin villa, blivit anmäld för sexuellt ofredande?
Eller hade personen som filmat henne kanske blivit åtalad för detsamma?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
