Stolthet och tecken

Underbart!
Nu kom äntligen lite regn.
Efter flera dagar i sträck med tokvärme, och därför även slokande grödor, behövs verkligen lite väta uppifrån.
Förmiddagens födelsedagskalas hanns med under uppehåll och lagom till hemkomst öppnade himlen små glipor där ytterst sparsamt, men dock, regn kunde falla.

Ibland är jag väldigt glad och stolt över mina små-vilda-glada.
Jag behöver bli påmind om att det fostrande arbete jag lägger ner, faktiskt ger resultat.
Tydligen lyckas jag.
Under de tre timmar kalaset pågick ställde min troll inte till med någon katastrof, inga saker gick sönder, inga barn heller och alla visade upp förmågan till artigt beteende genom att tacka för mat och fika.
Mini dessutom genom sina trevande försök till teckenspråk.

Just den biten kanske tarvar en förklaring!?
Freundins son, som många andra små barn, behöver lite extra hjälp med språkträning.
Att förstärka det talade språket med hjälp av tecken brukar kunna vara till hjälp.
Genom att fler barn och vuxna runt denne lille gosse kan/eller försöker använda sig av tecken, underlättas det förhoppningsvis ytterligare.

Jag är verkligen ingen expert, bara en fumlig novis, men en del gester sitter sen tidigare, annat kan man alltid lära på nytt och kan jag bidra på något sätt är jag villig att introducera enklare tecken även i min familj.

Verkar som om det är lättast att ta till sig i riktigt späd ålder.
Även min mini, som inte riktigt pratar samma språk som vi andra - än, kan nog ha nytta av det tecknade språket.
Han tackar i alla fall alltid för maten med hjälp av tecken och läte.

Nu väntar ett välbehövligt ärevarv genom hemmets domäner med snabeldraken i högsta hugg, tätt följd av den svepande gråhåriga blöta..

Kvällen har jag lovat ska tillbringas framför film, far-är-rar är frånvarande och vi andra ska leka bio.
Från en gård i Småland till en annan... Katthult ska besökas visuellt!

Normaltillvaro!

Mycket märkligt får jag vara med om som mångmamma.
Att kliva ur sängen för att inse att ytterdörren är vidöppen är bara väntat, i alla fall om jag har oförskämdheten att stanna kvar i sängen till strax efter 8.

Att hitta väckarklockan ute i gräset, datormusen med sladd på hallgolvet strax brevid minsta sonens visitkort, gosedjur på traktorsläpet, spadar och stenar på köksgolvet, blomkrukor nervälta från verandan, matrummets alla stolar( vill bara påminna om att vi är många i familjen !) uppställda som ett tåg i köket, tomma skålar i kylen, öppna frysskåpsdörrar ( blir frostigt och fint då), grus i handfatet och tomma toarullar under sängen - ja, det är bara normalt!
Sen tillkommer naturligtvis alla, som genom ett under nattetid, duplicerade leksaker som givetvis seglar runt vind för väg genom hemmet på sin jakt efter en trygg hamn.

Allt detta och lite till hann jag med att uppleva före klockan blivit 11 idag.

Är det någon som är förvånad över mitt statement om att jag aldrig hinner ha långtråkigt?

Kvällen är sen och lillprinsessan har svårt att somna, själv längtar jag till kudden, solsvedd och utevistelsetrött som jag är.

Imorgon är en annan dag, då vi ska fira min bästa freundins underverks 3-årsdag.

Putelj på er, grevar och baroner..

Varmt? Bara lite..

Kvicksilvret stiger mot vådliga 27 grader i skuggan.
Vad det är i solen har jag inte en susning om, 2 små sover middag och de andra 2 små håller sig i skuggan.
Själv sitter jag och ger stor son glada och uppmuntrande tillrop när han städar(!) sitt rum.

(Just det; dagens husmorstips: Allrengöring+ vatten+ citron i sprejflaska! Kalas till allt!)

Samtidigt som jag snor hans dator.
Vår lilla eminenta lap-top har blivit sjuk, igen.
Eftersom det är en sk "jobb-dator" tillhörande maken, är det hans sak att styra upp.

Ska allvarligt fundera på att skaffa en egen liten, helst rosa...
En annan dag.
Idag är det på tok för varmt för att överhuvudtaget tänka.

Nu pratar vi överlevnadsstrategi - vatten i stora kannor, skugga och lagom mycket mat så att bränslet inte tar slut hos barnen.

Resten tar vi sen..

En helt vanlig dag.

Jag avskyr verkligen att "pressa".
Undviker solen riktigt heta dagar.
Visst, jag är hemskt gärna ute men i rörelse mellan barn, tvätt, växter, djur och liknande.
Att försöka få se mig ligga platt fall i solen händer ungefär en gång varje decennium.

Idag skedde det!
Ni vet som triss reklamen på tv; Plötsligt händer det!
Jag till och med somnade en kort stund i solen - på mage.
Kommer inte ihåg när det hände senast, om det någonsin skett?!

Ormen har i alla fall lyst med sin frånvaro, vilket kanske kan hänga ihop med att barnen lyst med sin närvaro.
I allra högsta grad.
Förmiddagen gick åt till att släcka bränder.
Jag befann mig i ständig rörelse, det där gångjärnet man har ungefär halvvägs upp på kroppen fick jobba.
2 steg framåt, böja sig ner och plocka upp något, 2 steg framåt, böja sig ner och plocka upp något, 2 steg framåt...ja ni fattar!
Tjurrusningar upp och ner för trappan för att stävja slagsmål typ "han tog min...buhuhu"

Tröttsamt till den milda grad att jag bestämde mig för att låta de små-vilda-inte-fullt-så-glada slåss bäst de ville, själv la jag mig pladask i gräset och körde med avancerad form av mammastrejk.
Lyckat resultat - av mina axlar att döma..

Annars har jag mest funderat på hur jag egentligen visar känslor som sorg, rädsla, irritation och liknande "negativa" känslor?
Ilska!
Det var vad jag kom fram till efter ha rannsakat mig själv efter sonens knivincident häromdagen.
Att åtminstone tre byar hörde mig skälla ut gossen, så det obefintliga håret stod rätt upp på honom, är ju ett utslag av min rädsla.
Rädslan för vad som kunde ha hänt...

På något underligt vänster (=sätt, reds, anm) tror jag att det är mer sunt att bli arg än att bara bita ihop och ta en sansad diskussion, iallafall om jag som förälder vill få mina ättelägg att begripa digniteten i deras farliga beteende.?!

Pedagogiskt förhållningssätt är bra, tålamod likaså.
Men ibland måste man med emfas ta till storsläggan för att kunna banka in folkvett i deras små skallar!

Kniven!
Har det inte ens andats om...kan ju berätta att den är extremt mycket konfiskerad.
På obestämd framtid.

Nytt husdjur!

Och så var midgårdsormen tillbaka.
Intet ont anande trampar jag ännu en gång runt huset mot tvättstrecket för att plocka ner nytorkade, välblåsta lakan.
Redan tagit det varvet en tolv-åtta gånger idag.

Där, slingrande, svart-brun, lång (fortfarande fullt jämförbar med Kinesiska muren), strax väster om mina bara fötter.
Naturligtvis gastar jag till och stor son kommer trippandes till min undsättning.
Orm/snokeländet ringlar in mot husväggen, hukar sig i allt ogräs och strävar mot tvättstugedörren.

Det är nu frågan dyker upp.
Är det en snok, som jag trodde sist, eller är det en huggis?
Kanske en giftorm av exotiskt slag som rymt från sin ägare och befunnit min tomt vara en fristad?

Raskt in för att googla på ordet - orm.
Eller snok.
Och inte blev jag klokare för det.

Snokar kan bli upp till 120 cm långa.
Det låter rimligt av mitt exemplar att döma.
Men för att vara en snok ska det finnas gul-vita fält strax bakom huvudet och det här här jag blir tveksam.
Fanns det?
Inte fanken vet jag, den var milslång och slingrade. Räcker för mig!

Huggisar är kortare och vanligtvis med den karakteristiska zic-zac randen på ryggen.
Det såg jag inte.
MEN, det finns svarta huggisar också!


Får väl helt enkelt konstatera att:
1) Den tror att den bor här.
2) Jag bestämmer mig för att det är en särskild lokal orm av otrevlig och högst sannolikt giftig karaktär.
3) Som vanligt är min ormjägare inte hemma, tack och lov inga små-vilda-glada heller, vilket gör situationen lite enklare.

Vem vill vara annat än hjältinna i sina barns värld?
Svårt att förbli det om man hoppar runt, vilt ylandes för en slingrig skojig sak, som antagligen är oskyldigt dömd av mig.
Sen jag föll till föga (läs: gav med mig och erkände ett litet, litet tillkortakommande vad beträffar mitt humör...) och tillät barn att åka på shoppingtur med far-är-rar idag, ligger jag ändå på plus.

Det gör även övriga familjen, ligger på plus alltså, de har ju varit borta jääätteläänge nu!!!
Pigg och uppvilad för en natt i tält med små.
Om det nu inte vore för vårt nyinflyttade husdjur...

"Fiffigt Elin"!

En samling splittrade "husmorsknep" kan alltid komma till pass när man minst anar det.
Eller också är det ett utslag av min ursprungliga genetiska härkomst - smålänning till far - sparsamhet är en dygd!
Tittade in på på Paolas blogg, och läste avsnittet om "att torka".
Känner väl igen mig, allt spills jämt här!

Dessutom ogillar jag i högsta grad gamla äckliga sura disktrasor, vilket brukar föranleda att de byts frekvent.
En två -tre gånger om dagen plockas ren och torr trasa fram.
Minst!
Vår husållsekonomi skulle snabbt haverera fullständigt om nya köptes i samma takt som jag byter dessa trasor.
Vad att göra?

Tvätta på hög temp naturligtvis!
Eller koka.
Själv är jag oftast lat, och häver in trasor, handukar och tygblöjor i maskinen och låter eländet bli rent igen.
Se där, insparade kronor!

Vi tillhör också den konstiga delen av befolkningen som inte köper hushållspapper.
Varför skulle jag?
Alla engångsartiklar är av ondo (möjligtvis med undantag för toapapper då...), att minska det totala sopberget måste vara smartare för miljön - även om det innebär mer tvättande.
Handukar, mina vänner.
Handukar eller snusktrasor som de brukar kallas här hemma.
Brukar också bli en försvarligt stor hög per dag.

Om någon vänlig, matematiskt sinnad, miljökunnig person kan räkna ut att det skulle vara bättre, billigare och miljövänligare att använda köpt papper, kommer jag att överväga en förändring på trasfronten.
Till dess; torka och tvätta på bara...

Och så gick det som det brukar...

Just nu har de inte så roligt längre!
Hade någon "barnavårdsnämndtant" hört mig den senaste halvtimmen, hade barnen omhändertagits omedelbart.
Intelligensen är tyvärr inte på topp, inte det logiska tänkandet heller före sisådär 12-13 års åldern.
8-årig gosse har "testat" att köra en kniv genom taket.
Tälttaket!
Brukar inte riktigt bli så bra då.
Inte när mor för höra talas om det heller!

Nyordning=straffindraget, extra allt.
Inga nya saker.
Inget lördagsgodis härifrån till evigheten.
Alla trasiga (med flit) saker kastas - inte lagas som hittills!
BLÄ!
Hoppas avlösande far kommer hem snart och räddar oss alla från min vrede!