Novemberhelgen som försvann

Hej hopp, så var helgen över.
Nästan innan den börjat, kändes det som.
Kanske för att jag och lilladottern, Majblomman/Armbryterskan tillbringade några timmar på stan under lördagen - tillika hennes nioårsdag.
Just åka till stan-varianten brukar jag undvika på lördagar.
Det är ju så hemskt många andra som gör det!
Födelsedagspresent stod det på inköpslistan och efter mycket butiksrännande kom vi hem med både kända och okända presenter.
Nu dröjer det till i februari innan någon i familjen fyller år härnäst.

Dagen idag har varit makalöst intensiv, alltifrån stolpborrslyftande (fråga inte - den väger i runda slängar tre ton och är ohemult åbäkig att manövrera), snördragande över halva gårdsplanen för att kunna byta hage på fem fyrbeningar - själv, utan grimma och med mer besvär än lite lockrop - till bortalek för den nyblivna nioåringen, läxläsande med minstingen och den sedvanliga tvätt/disk/vedgaloppen!
Själv hade jag hellre sett lite champangegalopp men dagens högtidsbarn, aka far-är-rar, har visst kravlat ut i garaget och begravt sig bland muttrar och skruvar.

Därtill verkar jag ha drabbats av samma åkomma som resterande del av Sveriges yrkesverksamma lärarkår - söndagskvällsplaneringsnörderiet!
Menat på ett bra sätt då!
Ja ja, jag fuskar bara några timmar i veckan i yrket men likafullt är det givet att jag börjar fundera på lektionsupplägg, innehåll och äss att dra fram ur ärmen vid behov.

Eftersom improvisationer en av alla mina talanger, tänker jag stenhårt luta mig tillbaka mot soffans ryggstöd och hysa förtröstan om att Plan A sällan inträffar och därför är det sunt att ha en Plan B på lut! 

Träskodansen bland ärvda kassar

Vilken hela-havet-stormar-vecka vi haft!
Moll och dur, födelsedagsfirande med skinnpajar och 'äkta bubbel', läxor, gympapåsar och som final en övertrevlig heldagsutflykt till 'kassar-med-kassar-och-de-snedtrampade-träskornas-förlovade-värld' tillsammans med allra bästa C.

Jo, det är faktiskt så illa att den där cancerfajtande mångmammemamman råkade gå och dö för några månader sen och lämnade ett sommarhus i arv efter sig.
Till moi!
Fullt av bra-att-haiga-pryttlar och ännu fler dito icke-bra-att-haiga!

Att vandra upp och ner för Memory Lane är illa nog när jag närmar mig min barndoms 'gula-pappa-hus' på den slingriga och smala grusvägen norrifrån men att kliva in i detta mausoleum, fyllt till bredden med allsköns pinaler, gör att jag blir alldeles matt.
Milt uttryckt!

Idag lyckades min vän C utföra ett stordåd av Herkulesmått .
Hon genomförde arkeologiska utgrävningar i, dels flera garderobers djupaste innandömen men också ner till golvnivå i en hittills aldrig tidigare skådad klädkammare.
Eller jo, klädkammaren har jag ju sett.
Golvet i densamma har jag däremot aldrig sett tidigare.

Eller kanske någon gång i början av 70-talet när den var nybyggd?

Hursomhaver; det nedersta lagret tycktes bestå av just snedtrampade träskor, i storlek 23, med ovanlädret i olika stadier av upplösning.
Mellan golv och tak befann sig ofantliga mängder med kassar.
Med kassar i.
Eller i bästa fall uråldriga klädpersedlar av mindre attraktiv karaktär.
(Läs; 70-talets polyesterkjolar/skjortor/satinjackor/torkade gummistövlar/minimala dräkter från 60-talet, företrädelsevis i beigebrun ullblandning, osv)!
Men mest kassar - med kassar - med kassar.

Resten av denna fashionabla boning, där jag en gång i tiden slog ihjäl mygg på löpande band och mot ett-öres-betalning-per-mygga, består mest av allt av sopor!
På riktigt.

Jo jag vet att det som är sopor för mig kan vara någon annans skatter men jag har svårt att se värdet i förhistoriska uttjänta pumps, beige poplinrockar, biljoner mustuggade trasor, engångsskedar i plast, kartongvis med silkespapper och ett conteinerlass med tomma plast- och pappkassar.
Inte att förglömma flyttkartongslass med lektionsplanering, på fullskrivna kollegieblock, sen 1900-kallt!
Eller kanske några sparade och omsorgsfullt hopvikta jordgubbskartonger, fint nedstuckna i en...Kasse!!!

Elda?
Det hade funkat för en sisådär 25 år sen - innan skogen fick växa fritt inpå husknuten.
Sälja?
Ja tack, hemskt gärna - Mer än gärna! -om nu någon är överdrivet sugen att botanisera bland fossiler - kontakta mig!   
Slänga?
Herregud!
Det märks att ni inte sett eländet  - långt mindre begripit vidden av sopbergets omfattning!

Hursom - den botaniska exkursionen avslutades med en trevlig lunch, hemfärd och en supersnarrig fredagsmiddag tillsammans med familjen. 
Imorgon ska Majblomman/Armbryterskan firas, man fyller liksom bara nio år en gång i livet!

Från dur till moll

Igår var en riktigt riktigt bra dag, från början till slut.
Från morgonens dubbelpass i svenska för niondeklassare till eftermiddagens bekräftelse på att en affär jag gruvat mig våldsamt inför att behöva genomföra, redan hade gått i lås.

Idag blev dagen inte riktigt lika mycket Klackarna-I-Taket-Liknande.
Väl förberedd inför huligananstormningen strax efter två på eftermiddagen, var jag laddad inför den förväntade mysiga novembertisdagen med samtliga barn men den förhoppningen kom illa kvickt på skam.
En efter en dundrade de in genom dörren, mer eller mindre stadda i upplösningstillstånd.
Väskor, kläder och hårda ord for i golvet med ett brak vartefter de sladdade in.

Det var gruff här, retstickeri där, muck i skolan och allmänt bedrövligt beställt med humöret på samtliga skolbarn.
Hela eftermiddagen roade jag mig med att medla, släcka bränder, sära på stridstuppar, huta åt, peppa, förmana och lirka med dem.
Förhoppningsvis bet det med den gemensamma aktionen och förevisandet av enade front som jag och far-är-rar uppvisade vid den tidiga kvällningens Allvarliga-Samtal-I-Enrum som genomfördes med var och en.

I alla fall för resterande del av veckan.

Imorgon är det helt ok om jag får njuta av mitt tilltagande åldrande i lugn och ro, utan huliganstökiga och stridsbenägna barn!

Hästlovssummering

Hästlovet är över för detta år.
Ett galet intensivt, socialt och som vanligt - innehållsrikt - lov.
Systeryster med döttrar dundrade in i hemmet förra helgen och ut först denna.
Däremellan hanns det med att ridas, vallas kaniner, sättas stängsel, klippas hår, ätas ohemult många måltider med minst lika ohemult många kring bordet och givetvis högläsas och lekas.

Systers kärlek med tillhörande dotter anslöt i fredags, stora sonen med svärdotter mellanlandade igår.
En gammal vän till min saligen avsomnade svärfar puttrade in på gårdsplanen på sin hoj idag, i sällskap av ytterligare en annan gammal heltidsknutte.

Älgjägargrannen kom förbi tidigare i veckan med årets tilldelning av älgkött och jo tack, tjälknölen med tillhörande potatisgratäng blev larvigt god!

Det är nästan skönt att det är vardag, måndag och skola för de flesta av oss imorgon.
Till och med för min del, eftersom jag ska hoppa in och ta några förmiddagslektioner på högstadiet imorgon.

Kaos bor granne med...eller Pia bodde granne med Kim!

Cancer är en jävla skitsjukdom!
Jag önskar hett och innerligt att jag kunde utslunga tillräckligt många, kraftfulla och demoniska eder över detta djävulska påfund, starka nog för att av bara kraften och hettan i besvärjelserna, utrota eländet.
Eller - tillräckligt kraftfulla böner!
Det kan jag inte.

Ännu en gång har jag fått reda på att en alltför ung människa, en fantastisk kvinna, dukat under.

Hon som fladdrade in på min veranda för några år sen, fnittrade och pratade minst lika mycket som jag - och lika gärna nattetid - när vår äkta respektive oäkta hälft för länge sedan gett upp och gäspat sig till sängs.
Hon som fick mig att helt plötsligt, efter ett femtontal år i förskingringen, låta mer stockholmsk än jag någonsin gjort tidigare under mina första knappa 30 år i livet i den staden!
Hon som fick med mig på mitt livs första - och hittills enda - raggarbilstur!
Hon som alltid hade ett ess i ärmen, eller åtminstone några väl valda leksaker med sig till de små-vilda-glada.
Sommarpresenter de fortfarande minns, flera år senare!

Pia - du kommer för alltid vara saknad - men aldrig glömd!
Tack för all glädje!

21/10-1956
28/10-2014

Bromsklossen Orvar!
Vad är det för fel på att ta hand om sin genaration?
Alla dessa fantastiska kvinnor och män som byggde, njöt och levde strax före oss!

En del är (tack och lov) fortfarande, ibland oss.
Alltför många har lämnat.
Redan.

Ikväll trampade Kim vidare.
Med sitt ostyriga hår, hesa röst, innerlighet blev hon ännu än av min föräldrageneration som lämnade Walk Over.

Knappast frivilligt om vi ska ha tabloiderna som rättesnöre.

Vissa saker är roligare än andra.
Det är betydligt mycket mer roligt att sy nya kläder - än att laga trasiga, till exempel.
Klart skojigare att duka fram på bordet än att duka av.
Trevligare att ösa på med pyssel, papper, färger och allsköns krimskrams n att städa upp efter miljoner små vilsesimmade pärlor, drivor med glitter eller sanera minimala papperssalladsbitar från golven.

Fast allra mest lattjolajbans av allt är faktiskt att hänga med små människor!

På hemväg till skolan igen, efter dagens idrottslektion (Ja, jag vet. Jag kan inte hålla mig ifrån skolan ens när jag inte är inringd som vikarie), fick jag en större del av förstagluttarna att ta stooora steg över de livsfarliga pirayalönnlöven som hindrade vår framfart.
En av tjejerna undrade om de verkligen var farliga? På riktigt.

Det stora flertalet var också med på agentleken där vi skulle försöka smyga in i skolbyggnaden utan att någon fick span på oss.