Återuppståndelsen

Som ni kanske märkt, är jag inte längre stabilt döende i influensa.
Sen sent igår kväll orkar jag både tänka en tanke till punkt men även formulera den i skrift vilket jag ser som en ren och skär seger över feberångorna.
Om vi säger så här - idag är första dagen sen förra veckans måndag jag har en bh på mig, så då förstår ni nog digniteten och allvaret i mitt förmodade "döende"?!

Imorgon är det första jobbardagen för far-är-rar på en vecka, barnen ska äntligen få ett riktigt sportlov med en mamma som orkar jaga ut dem i snön, koka varm choklad åt dem när de kommer in och ha eoner av tålamod med fiktiva oförrätter och lungorna fulla av luft att blåsa på små sår och bulor!
(Det senare lutar åt att vara en lögn.)

Jag kanske till och med fortsätter att uppröras/engageras i samhällsfrågor vilka jag genast måste delge er mina åsikter kring?
(Fast det här är ett löfte, å andra sidan)!

Kanske inte ett Einsteincitat direkt?

Jag har länge trott att det är en ålders/erfarenhetsgrej.
Att det faktiskt hänger ihop med bristen på översikt, samband, slutledningsförmåga.
Så ser jag i alla fall på mina egna ungdomliga och inte fullt så genomtänkta åsikter och ställningstaganden kring vissa frågor som engagerade mig då.

Men så trillar in jag in på än den ena, än den andra tråden, både på olika sociala forum men även i vissa kommentarsfält under bloggar eller tidningsartiklar - och jag blir mer och mer varse att det snarare är en fråga om masshypnos, helt oavhängigt skribenternas erfarenhet eller ålder.

Det blir gärna lite "vargen kommer-varning" över vissa lösryckta bilder/citat när drevet går igång utan sans och besinning.
Minsta lilla anledning till att bli upprörd eller kränkt och vi hugger den som en bumerang i flykten.

Det senaste jag snubblade över var en extremt korkad - men lösryckt - fras från en lokal kommunpolitiker från Skåne.
Givetvis fick jag högre puls av hennes uttalande men ibland är det vettigare att ta ett djupt andetag och ta ett steg tillbaka, gräva djupare, se bakom.
Det var precis det jag gjorde.

Googlade på namnet, sökte mig till citatets ursprung och se där: uttalandet i sin helhet!
Fortfarande korkat, aningslöst och direkt motbjudande men något mer nyanserat än det framställts i sin snuttifierade form på Fb.
Utan att fortsätta en segdragen debatt i ämnet här, är det bara ett konstaterande från min sida att de allra flesta läser på samma sätt överlag som "Fan läser Bibeln".

Tyvärr är det här ett reellt hot mot den faktiska informationstiden vi lever i.
Alltför mycket textmassa krymps ner för att minimeras till klatschiga rubriker som ska väcka känslor, som i sin tur ska engagera människor, som inte har full bakgrundskoll.
Eller orkar söka full bakgrundskoll.
Eller bara inte bryr sig.
Det värsta är inte att informationen sköljer över oss.
Det värsta är mottagarna inte är kapabla att sålla bland all information, inte har förmågan att se igenom och bakom de braskande rubrikerna.

Och det oavsett om det handlar om "kreti och pleti" eller kommunalpolitiker som begår både självmål, såväl som självmord.
För på samma sätt som allmänheten upprörs och har/tar/ges möjlighet att direktreagera genom kommentarsfält och statusrader, på samma sätt plockar politiker ihop den information de besitter och drar
ihop en inte alltid genomtänkt slutsats.

Slutligen är även detta ett typiskt fall av yttrande- och tryckfrihetsförordningen där alltför få inser poängen med ett sakligt argumenterande och föredrar att ta fram stora yxan direkt.

Gör om, gör rätt!

På något sätt blir det så mycket värre när ens barndoms heliga kor går och klantar till sig på ålderns höst.
Åke Ortmark var en förtroendeingivande farbror när jag var liten.
Spelade i samma liga som Lennart Hyland, Lars Orup och Bengt Bedrup.

Att då denne pensionerade journalist bara har mage att häva ur sig något så urbota dumt som i dagens radioprogram - det får glorian att blixtsnabbt bli rostig och halka på sniskan.

Skämmes, ta mig fan!*

*Erold Westman, Robinson 2002

I drömmarnas trädgård

Det är inget kul att skriva om hur sjukeriet framskrider - eller kanske snarare inte framskrider.
Däremot kan drömmarna bli rätt lattjo!

En förvirrad passage i drömmen bestod av hur "snälla Stella", som vi kallar henne, låg på alla fyra på mitt sovrumsgolv och ritade ut mönster till morgondagens söndagsskolebarn som skulle få sy egna små prydnadskuddar.
En annan om hur fel det blev innan jag och Margareta Börjesson, Minsann förlag, lyckades reda ut vilken general som tågat vart och när - och inte bara frankt acceptera att " Döbeln vid Jutas knatade fram och tillbaka över stora Bält", utan faktiskt höll sig på rätt sida om Sverige.
Vem som hade skrivit om Bälttramparen, det förtäljer inte historien dock.

Drömmar är mysko, allrahlest feberdrömmar.

Klimakteriet anfaller?

Om jag pep och gnydde igår så var det bara för att passa på medan jag fortfarande kunde.
Idag har konsumtionen av vatten och värktabletter legat på en hög och jämn nivå, utan alltför god effekt.
Det går med lätthet att steka ägg i sängen under mig numera men min del av "feberfrossa", bestod av frossa, medan far-är-rar höll sig med feber tidigare idag.
Praktiskt, eftersom jag kunde kyla ner honom och han värma mig.

Ett kort ögonblick mellan sömn och vaka, drabbades jag av tanken på att detta kunde vara klimakteriet.
Och om det så vore lovade jag mig själv att ta livet av mig, hellre än att uppleva det här en gång i månaden.

Sen vaknade jag!

Bubbelbrist och inget kakelugnshäng

Vi verkar ha missförstått något, jag och den precis lika influensadrabbade far-är-rar.
Onsdagsdejt ska inte avhandlas i varsin säng med värktabletter, vattenglas och snorpapper inom räckhåll.

Tur att det förhoppningsvis kommer fler onsdagar.

Referenser

Jag känner mig inte så värst stor och kompetent idag.
Mer utslagen och dränerad på kraft - vilket i sig gör att jag blir förbannad på mitt eget gnällande.
Det finns faktiskt andra som har det betydligt värre än jag och min patetiska influensa.
Den kommer högst troligt att vara bortglömd om en vecka eller två medan andra i min närhet måste brottas med betydligt tyngre val och beslut, ta ställning till besked och förhålla sig till krassa fakta.

Ok - jag är fortfarande sjuk.
Jag kommer att överleva.

Andra är också sjuka - men kommer inte att tillfriskna.
De har verkligen något att beklaga sig över!