Oj då!

Från det ena till det helt andra..
Jag är en usel mor!
Jo, det är sant.
Visserligen har den allra närmsta familjen inte mindre än 26 förnamn tillsammans.
Olika.
Innebär också att det finns 26 dagar som bör på ett eller annat vis uppmärksammas.
Men ändå...
Jag, som berömmer mig om att komma ihåg datum av mer eller mindre obetydlig karaktär, har missat en namnsdag - ett andranamn - hos en av mina söner.
Nu, alldeles nyssens.
Typ i tisdags!
Illa av mig.

Ber om tillgift söte son och ett försenat grattis kommer med morgonblöjan imorgon!

Annars har dagen varit bra, tackar som frågar!

Guten abend.

Gudrun "stormen" Schyman.

Att Schyman eldar för kråkorna i Visby är bara tragiskt.
Att hon lyckats få en enorm genomslagskraft massmedialt sett, genom sitt handlande - det ska hon ha cred för, resten är bara dumt - tycker jag.

Att påvisa orättvisor genom resursslöseri kan aldrig rättfärdigas.
Det finns alltför många svenskar som lever knapert för att ett slikt jippo kan bli annat än förfelat.

Även om jag beundrar engagerade människors vilja till förändring av omvärlden till en bättre plats, ställer jag mig frågande till syftet med denna aktion?
Är det att väcka uppmärksamhet, då har hon lyckats!
Att få en plats i medias trängda utrymme likaså.
Men syftet med att lyfta kvinnors särbehandling visavi männen och dess löner, kunde inte det ha gjorts på ett mindre spektakulärt och stötande sätt?

Jag försöker få mina barn att se sambandet och vikten av att vårda det de har.
Inte ta mer mat eller dryck än de mäktar med att äta och dricka upp.
Inte slösa med toapapper, vatten som slentrianrinner ur kranen, sambandet mellan kostnad och verklig upplevelse - en utmaning i dagens konsumtionslystna samhälle.
Mängder med fler små, små saker som faktiskt kan påverka deras framtid och syn på vad som verkligen är värdefullt.
Inte minst deras lika värde som människor, oavsett yttre könstillhörighet.

Att påtala orättvisor, att se dem och försöka påverka är en självklarhet men till vilket pris?
Att varje politiker med självaktning kallar sig för feminist gör att hela frågan förlöjligas.
Först bör nog var och en definiera begreppet feminism och sedan fråga sig vad det är vi vill uppnå.

Min syn på det hela är kanske kontroversiell?
Rent av stötande för en del.
Jag, som lyxhustru till en höginkomsttagare, boendes på en större yta än de flesta svenskar med fler barn än genomsnittet, jag har ju mitt på det torra!
Eller hur?
Fast om vi vänder på situationen då?
Min man, gift med en kvinna som styr upp vardagen så att han kan göra karriär, tjäna pengar och slippa köra barn från höger till vänster, tvätta, snyta, handla och laga mat, städa, hålla reda på allas tider - såväl skoltider som läkardito osv.
Hur skulle hans liv varit om inte jag velat stanna hemma och vara en förtryckt kvinna?
Eller är jag inte förtryckt?
Har jag bara valt ett sätt att leva på som inte riktigt är politiskt korrekt, tillräckligt för att få kalla mig feminist?

Är jag kanske inte ens feminist?
Det beror helt på vad jag lägger i ordets betydelse.
Ja - jag anser mig vara feminist såtillvida att allas rätt till ett fullvärdigt liv, utbildning och framtid är helig - oavsett vad man har mellan benen.
Men den typen av populariserat feministbegrepp där alla ska göra lika mycket av allting, ha lika mycket betalt för allting och leva på likadant sätt som alla andra - den typen av definition ställer jag mig inte bakom.
Den definitionen där feminism som begrepp innebär allalikadana, den kan jag inte sympatisera med.

Att skillnaderna finns, har jag läst om i media, däremot aldrig upplevt.
Inte i Sverige, om inte förvånat höjda ögonbryn från gamla bönder på landsbygden räknas dit?

På vår förra gård var det jag som styrde och ställde med det arrende vi skulle få in för den mark vi upplät åt en östgötsk bonde.
Även det foder vi köpte in till våra djur; hästar, får och kaniner, var mitt ansvarsområde.
Där - och endast där - möttes jag till en början av förvåning kring den, i bondens ögon, otraditionella könsordningen.

Jag har aldrig tillåt någon, oavsett kön, att betrakta mig som mindre vetande, kunnig eller mindre värd beroende av det faktum att jag inte är begåvad med en tillräckligt stor dos av testosteron.

Tvärtom skulle jag nästan kunna påstå.
Av allt det som finns att sysselsätta sig med här på jorden finns det ingenting jag inte skulle kunna göra.
Om jag verkligen ville!
Män däremot.
De kan, under naturliga förutsättningar, inte bära och föda barn!
Och det mina vänner, är deras stora förlust, som kön betraktat.

Att då som Schyman gör, eldar 100 000 kr för att påvisa en orättvisa mellan de påstådda två existerande könen - det är ett absurt resursslöseri.
De pengarna hade gjort större nytta i exempelvis vilken högstadieskola som helst, öronmärkta för riktad undervisning i självkänsla och självaktning bland tonårsflickor.
Att få flickor och kvinnor att värdera sig själva högre, än vad de generellt verkar göra, är ett första steg till bättre balans.
Att inte tillåta någon, oavsett kön, religion, tradition eller dylikt, definiera mig som person utan förbehålla mig den rätten själv, det är en grundläggande frihet jag som människa har.
I detta land!


Kunskap är makt.
Valmöjlighet frihet.
Strävan ska premieras.

Dock viktigare i ett mänskligt än könsligt perspektiv.
Rent av allmängiltigt skulle jag vilja påstå..

Kunde ha varit politiska slagord.
Kanske till och med är det...

Troligtvis inte Fi´s bara.

Kortklippt taggtråd?

Definitivt lågtrycksväder idag.
Trots regnet som föll inatt, har mina små-vilda varit mer än lovligt motspänstiga idag.
Snabbvisiten av Flugan med son, innan stadstrippen för armbyte - eller i alla fall gipsbyte - på Tutanchamon, blev till en blixtvisit.
Utan fika!
Mina troll röjde bara runt och var allmänt stångiga.

Bara att kavla upp ärmarna och skyffla in menageriet för ett snabbstopp hos stora dottern innan det var dags att klippa lite bandage.

Nu har den röda armen övergått till ett svart badbart underarmspaket.
Inte klokt vad fiffiga saker det verkar finnas nuförtiden?!
Badvänliga gipsomslag?
Det fanns inte när jag gick med bruten arm, en gång för länge sedan.

(Underligt att inte någon tidigare "råkat ut" i denna familj, med undantag av mig själv och just Tutanchamon - som dagen till ära mest liknande en enarmad bandit.)

Jag stöp som en fura över min egen arm under en idrottslektion, fast jag egentligen försökte låtsas som om jag spelade isbandy.
Iförd kort, vippig kjol och stela, breda mässingsarmband!
Självklart missade jag målet men träffade armbandet - med resten av kroppen ovanpå!
Aj!
Kanske skulle läraren haft synpunkter på min något mindre ändamålsenliga klädsel men jag antar att han var glad att jag överhuvudtaget bevärdigade mig med att hedra hans lektion med min närvaro?
Nej, idrott och jag, under skoltiden var inte särskilt kompatibla.

Häcka på caféer däremot, det var en helt annan sak.
Fast det kanske kom lite senare, vid närmare eftertanke...

Hursomhaver, barnens dagsform har lämnat en del övrigt att önska.
Till exempel mer värme, mindre bilåkning och mer av hopp-och-lek vid bryggan.
Nu kan ju även Tutanchamon vara med utan att behöva svaja med armen som en röd stoppskylt över huvudet.

Och Flugan; Vi tar nya tag vid ett senare tillfälle!
Stora dotter; Tack!

Kafka hade det inte heller så lätt...

Fast jag till varje pris försöker undvika solen - stol i skuggan, befinna mig under vattnet, vara påklädd - har jag mer gemensamt med en kokt kräfta än dess släkting svarta änkan!

Imorgon ska vi byta gips på Tutanchamons arm, en sval skön och garanterat bad och solfri tripp till staden står på schemat!

Kan nog vara bra för min självbild - ni vet svartklädd, blek och lite svår sådär...

Dagar som pärlor på tråd!

Minns ni era barndoms somrar?
När gräset var grönt, himlen blå och solen alltid sken.
Utom någon enstaka regndag när man stannade inne och kurerade sin soliga och lätt karamelliserade hud.

Sommarlovet var evigt och pärlbandet av dagar från midsommar och framåt mot augustis mörka, fuktiga kvällar sträckte sig lika långt som om det hade räckt till månen.
Dagarna flöt i och ur varandra, stilla avbrutna då och då av något besök, en dagstur, en utflykt.

Så känns det nu med.
Som om sommaren aldrig kommer ha ett slut, där borta i andra halvan av augusti.
Semestern (far-är-rars) kommer fortsätta i all evighet, alla hus- och hemprojekt kommer lätt och ledigt trollas undan, barnen kommer leka rart utan slagsmål, sjön kommer badas i varje dag, hästarna vattnar sig själva, frukt och bär plockas/saftas/sylta sig självt och själv kommer jag ta siesta.





Äh, jag bara skämtade!
En vecka kvar tills maken kommer drälla runt här hemma och vara småbesvärlig i flera veckor - och det tycker jag om!


Och just nu är alla små-vilda-glada sams!

Bär ner mig till sjön...

Hemma och mellanlandar efter flera timmars bad och picnicande vid sjön.
Eller hemma och hemma förresten!
Vi bor ju med egen brygga och sjö inom gårdens marker.
Hemma är jag ju helst hela tiden.

Ok, jag är extremt avundsjuk på mig själv.
Vi bor oförskämt bra, ska bara banka in det i skallarna på mina små-vilda-glada också så att de verkligen förstår hur fantastiskt vackert och lyxigt vi lever.

Nu ska disk och tvätt vändas, sen tänkte jag mig en ny tur ner till vattnet - här ska "blingas" på stranden.
Ni vet, stol, flaggspel, tvättlina för blöta handdukar.
Kanske en blomkruka på en stubbe till och med?

Och givetvis mer av att kasta barn i sjön, det är en skojig lek, "kast med små barn" kallar vi den!

Hästarna?
Ja, de fick flytta hage igår kväll, mer grönt åt fyrbeningarna och färre hästhovar på små barns fötter vid sjön.

Sommarfredag med heldagsbesök!

Fantastisk dag, igen!

Lite åt sovmorgonshållet, lite delvis framplockad och påbörjad frukost när jag väl masar mig ner i husets undre regioner, lite värme och sol som gör att alla barn glatt hoppar och leker ute, lite besök som blev till fika/lunch/fika/bad/kvällsmacka innan gäster återvände hem, lite soltrötta barn där Fröken-Finemang kroknade och somnade redan runt halv fem.

Och helgen ska bara bli ännu soligare och varmare!
Jag ska ligga i blöt vid egen brygga, i egen sjö och titta på russinskrynkliga barn, sällskapssjuka hästar och spotta äppelkärnor omkring mig.

Vad ska ni göra?