Ingen som känner mig skulle komma på tanken att anklaga mig för att vara främlingsfientlig.
Inte heller de vänner jag håller mig med.
Tvärtom.

Däremot anser jag mig ha rätt att hysa åsikter om hur en statlig myndighet - i det här fallet Migrationsverket, med lagen i ryggen - och en privat vinstsugen aktör, inte ens lokalförankrad utan med sitt säte 25 mil härifrån orten - agerar, utan att behöva lyssna till vad bybor, samhälleliga föreningar eller ens kommunala politiker har att säga om saken.

Vi bor i ett litet småländskt samhälle, utslängt några mil norr om residensstaden Växjö.
Vi har sedan Balkankrisen i 90-talets början, varit erkänt duktiga på att ta hand om våra flyktingar och invandrare.
Föreningar, organisationer, kyrkor, skola, bibliotek och företagare - alla försöker med sina tillgängliga medel kratta manegen för en så god integration/inkludering som möjligt 
Redan idag har Migrationsverket ett 20-tal lägenheter till sitt förfogande för asylsökande människor, de allra flesta på flykt undan fasor vi bara kan drömma horribla mardrömmar om.

Nu vill privata intressen, placerade i Malmö, kamma hem ett fett kontrakt med Migrationsverket och placera en flyktingförläggning ännu längre ut i spenaten.
En ännu mindre byhåla, belägen ca 7-8 km utanför själva samhället, utan affär, med tre bussturer per dag - två mot samhället, en hem till byn igen - absolut ingenting alls i närheten mer än mer eller mindre välmående villor och medelklassfamiljer.
Inga naturliga mötesplatser, mer än möjligtvis vid busshållplatsen-  och knappt det.

Om avståndet mellan by och samhälle är en försvårande aspekt, är det som följer därpå än värre!

Föreställ er följande scenario;

Barn i flyktingfamiljer har rätt till adekvat undervisning/deltagande i pedagogisk omsorg!
Självklart ska det vara så.
Men...skolan hyser redan idag en femtedel elever med annat modersmål än svenska.
Alla dessa (runt 100 elever) har laglig rätt att få hjälp med sin utbildning, sin språkundervisning och möjlighet att delta fullt ut i sitt, förhoppningsvis, nya samhälle.
Vi har en (1) sva-lärare* på hela skolan.
En!

Givetvis en omöjlig ekvation.
Varje dag bryter vi i som arbetar i skolan mot skollagen.
De kompetenser som efterfrågas existerar inte.
Hur mycket vi än trollar med knäna, går det bara inte ihop.
Och tro mig - vi trollar oavbrutet!

I första hand är det inte de ekonomiska resurserna som saknas.

Det är däremot de kompetenser vi behöver som saknas.
Det finns helt enkelt inte tillräckligt många lärare, special-, eller sva-dito att uppbringa.
Ändå ska ännu fler barn knycklas in och skramlas runt i den svenska skolformen.
En hel del av dessa barn har inte ens sett en stol, ett bord eller en klocka innan de ramlade ner i vårt land, långt mindre stiftat bekantskap med skriftspråk.

Kan någon vänlig själ förklara vad vi gör emot dessa våra allra minsta?

I senaste riksdagsvalet la 17% av de som röstade sin röst på Sd.
Just i detta lilla Småländska samhälle jag råkar ha slagit ner bopålarna i!?
En skrämmande men tyvärr alldeles för historiskt igenkännbar företeelse för att kunna ignorera.

Av skolans ca 520 elever är runt 100 stycken i behov av en sva-lärare (svenska som andra språk).
"Mitt" klassrum ligger vägg-i-vägg med Internationella Klassens rum och det går inte en dag utan att en eller flera av dess elever är inne hos mig och pratar, skrattar och kramas.

Jag älskar det!

Dessa ungar/elever/barn är inte det minsta annorlunda än alla andra av jordens små människor!
Allt det vi önskar för våra egna "blonda och blåögda" ättelägg, önskar även dessa barns föräldrar för sina telningar.

Men - när jag stöter på dessa barn/elever/små människor utslängda i sina åldersrelaterade årskurser, kan jag inte underlåta att bli beklämd.
De har en viss begränsad tid på sig att tillägna sig de mest basala kunskaperna innan de ska ut och frottera sig med jämnåriga.
Lärarna som ansvara för deras grundläggande utbildning i svenskt samhällsskick, återfinns i min vänskapslista.
De är makalöst tålmodiga, pedagogiska och uthålliga. 
Ändå...

Inkludering är bra
Inkludering ger tillhörighet i det nya samhället.
Inkludering är nyckeln till ökad språklig medvetenhet.
Inkludering är - roten till en del av problemen!

Det.
Finns.
Inte.
Tid.
Eller.
Kompetent personal.
Nog!

Vi/mina kollegor sliter som djur för att hitta individanpassade läromedel, adekvat undervisning på individnivå, tid och utrymme för att verkligen möta eleverna på deras plattform.
Det räcker inte!

Jag sitter inte på några ultimata patentlösningar, inga universella botemedel mot krig, svält, befolkningstillväxt, umbäranden, skattetryck, geografiska flyktingplaceringar eller vatten- och födotillgång.
Jag ser bara vårt lilla hörn av världen som faktiskt kämpar med näbbar och klor över vattenytan för att göra det så bra som  möjligt - och ändå nästan drunknar av yttre omständigheters krav, önskemål, problemlösningar och ekonomiska intressen.

Är det rätt?

Borde vi inte alla ta ett solidariskt och universellt gemensamt beslut om att försöka rädda liv?
Kan vi inte enas om att min fiktiva favoritkaraktär; "Tokige-Frans-i-Svängen" borde få kunna ha en given plats i vårt samhälle?
Alla kan inte vara akademiker, alla kan inte kunna allt, Ingen Kan Allt!
Alla Behövs!

Men inte på samma plats...

Just saying....