"Det är bra nu"!
Ett mantra som upprepats intill tjatighetens gräns de senaste åren i telefon.
Förändringens vind blåser och de blåser hårt.
Det mantrat förändrades igår till "det räcker nu", för att gradvis övergå till "Det är nog nu".

Jag förstår telefonrösten till fullo.
Det är verkligen nog nu.

Jag tillhör de som anser att jag både har rättigheter, såväl som skyldigheter, att påverka min och mina närmastes vardag och liv.
Att det är min förbaskade plikt att dra lärdom av mina misstag, se konsekvenserna av mina val och handlingar, ställa till rätta så gott jag kan när jag felat och rakryggat gå vidare när jag anser att jag uttömt andra möjligheter till agerande.

På en enda punkt har jag inte levt och verkat som jag numera lär.
Det är dags för det nu.

Visserligen är motparten inte mottaglig för påverkan längre men dennes omgivning kan kanske få en ögonöppnare.
Eller en liten insyn i varför jag agerat och fortsätter agera som jag gör.