torsdag 5 december 2013

Jag ogillar Svennar

En relativt innehållsrik dag så här långt, skulle jag vilja påstå!
Märklig start, med två av fyra barn som saknades vid far-är-rars bil imorse när det var dags för avfärd mot skolan?
En mamma som for i kläderna och de närmsta stövlarna på dörrmattan, vilket visade sig vara ett par ridstövlar. Visserligen mina men kanske inget jag vanligtvis brukar uppträda iförd offentligt?

En Gunnarhund som glatt hoppade in i bakluckan för att få följa med på äventyr och två ta-barn-i-örat-stopp på skolan (Jo, de hade kommit till skolan. I tid. Med skolbussen), innan jag och hund sladdade in hos mamma C på kombinerad kärringfrukost och barnvakteri.
När kaffet var svalt och mamma C´s bagaruppdrag genomfört, hade jag hunnit bli nerkräkt, spottad och kissad på och det var precis lika mysigt som det brukar vara med halvårsgamla bebisar!

Ja, så var det ju det här med Sven.
Min morfar hette så och utöver en klasskompis storebror, har jag inte så värst många Sven i min bekantskapskrets.
Inte är jag alltför sugen på att få hem den häringa Svennen heller men om han nu nödvändigtvis ska hålla på och blåsa hårt på oss, så kändes det säkrast att plocka in fyrbeningarna i stallet.

Det innebär lite pyssel och meck att stormsäkra ägorna.
Bland annat är det ju fiffigt om det finns något mer än betonggolv att stå på för hästarna!
Alltså - inhandling av mer strö.
Kan ju vara bra med vatten - om de skulle bli törstiga.
Synd att vattnet vintertid fryser i stallet bara så det är helt avstängt sen några veckor tillbaka, för säkerhets skull.
Tyvärr innebär det att någon (läs, jag) får bära tvärs över halva gården från närmsta hus.

Foder bör finnas tillgängligt.
Lite mer att bära!

OM det blir jättemycket sus i trädtopparna, kan det finnas viss risk att de där små elektronerna hoppar vilse i ledningarna och då blir det lite mer komplicerat att laga mat än när man bara behöver vrida på en knapp.
Alltså middagsmat som helst klara sig själv på spisen en timme eller två.

Och så var det den lilla detaljen med att ta in fyra stycken vindpinade fyrbeningar i rätt box också.
Gammelman Werner travade rätt in i sin box, nykomlingen Ville likaså - i samma.
Alfatanten Pella var ju tvungen att kolla så att hennes gossar gick till rätt ställe innan hon kunde kliva in hos sig och litenSara klev rätt in i ... sadelkammaren?!
Lika fort klev hon baklänges, utjagad av den farliga tigern - kattungen Sanslös - ungefär lika skräckinjagande som en läckande engångständare när hon fräser!

Nåväl, nu är barn och djur under tak och täcken, blötsnön dunsar ner och elden sprakar i rörspisen.
Antagligen dimper det ner några kilometer träd över tågspåren, snökaoset lamslår Stockholm och SJ får frossa.
Tyvärr ser det mörkt ut med att få hit allra käraste syster imorgon kväll men mirakel har inträffat förr!

Om inte annat så för en tvåtusen år sen sådär! 
 

1 kommentar:

Ezter sa...

Mina Stockholmskontakter hade alla haft regn? Äldsta ska hem därifrån idag, som nybliven advokat :), Mellan ska hem på tisdag för bästa vännens begravning på onsdag. Usch!