Alltså det här med vinterväder - ska det vara nödvändigt?
Jag brukar ju hävda att det är trevligt med årstidernas vädervariation men kan det inte vara lite stabilt ändå?
Vintrarna var liksom vintrigare förr, då när jag var barn.
På samma sätt som att somrarna var somrigare.
Eller åtminstone när mina stora barn var barn.
Nu är det snöanfall i massvis - som töar bort - som fryser på - som fylls på uppifrån av ännu mera snöanfall.
Ja, just 'anfall' känns mer korrekt än bara det mer modesta 'fall'.
Tror jag måste lära mig att teleportera mig under detta år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Håller inte med dig i det här fallet. Jag älskar snö även om jag senast igår halkade och föll.
Det är något magiskt med snö som jag inte riktigt kan sätta fingret på. jag blir glad av den, känner hur kroppen längtar efter att rulla sig och hoppa omkring. Galet javisst, men jag antar att det är mitt yngre jag som opponerar sig mot det sittande stadiet på kontoret med datorn framför sig.
Hellre några minusgrader och snö - som ligger - under vintern än det här eviga töandet och frysapåandet.
Avskyr att slira runt med bilen på glashala skogsvägar och ungarnas dygnsura ytterkläder när de plumsat runt i smältvatten.
Hellre en ordentligt vit vinter än det här hattandet fram och tillbaka!
Håller med dig. Idag kom blöt snö nedregnande från himlen, suck. Visserligen fint med det vita men roligare var då den snö som föll innan jul och som då låg kvar ett tag. Hrm, trots att jag vet att du då fick skotta utav bara ¤#&¤%&#. Kram Milla
Jag gillar inte heller det här hattandet hit och dit. Antingen snö och så pass kallt att det ligger kvar. Eller barmark utan frostrisk!
Skicka en kommentar