Om vådan av att inte bo i ett totalt barnanpassat hem, dvs utan madrasserade väggar

När varken förväntat tema eller gudomlig skrivinspiration behagade anlända, tog jag ett stadigt grepp om plånboken och styrde kosan in mot staden.
Barnen brukar ha en förmåga att duscha i Substral eller annan näringshaltig vätska sommartid och således var allt i sko- och byxväg för litet.
Nu är en del av det mest akuta garderobsbristerna avhjälpta och jag slipper förhoppningsvis para ihop "nästan-likadana" strumpor till de små.

Mannekängande, hemkomna skolbarn travade runt och provade sina nya persedlar innan de ramponerade ett antikt konsolbord i sin iver att nå den guldförgyllda spegeln ovanför.
Hm!
Lite Karlssons klister eller slikt kan nog hyfsa till de värsta skavankerna men det kommer nog aldrig mer bli vad det en gång var.
Tyvärr.

Avslutningsvis försökte de natta varandra i sin iver att ställa allt tillrätta igen men vissa hårda ord hade redan flugit genom rummet om olydiga och vilda barn som inte har vett att inse sina begränsningar när det gäller konsekvensanalyser.

Om vi säger så här - jag är glad att det dröjer några timmar innan vi behöver tampas igen - även om vederbörliga "förlåt" har utdelats!