torsdag 8 september 2011

Jag är kvar.

Jag har inte glömt bort er, inte heller har jag tappat någon styrfart vad det gäller skrivande.

Vi har bara ett löjligt hektiskt vardagsliv här hemma med läxläsande skolgossar, extrabarn i huset, storbarn på ingång och ja, allt det där vanliga.
Igår gröttade jag ner mig i tangentbordet och skrev så att det gnistrade om texten.
Eller, i alla fall hoppas jag att det kan komma att gnistra lite framöver när jag känner mig klar och färdig för att släppa iväg mina sammanställda texter i riktning mot lämpliga och hugade förläggare...
Vi får väl se.

Nu är det i alla fall dags för nästa programpunkt, efter utfodring av egna och andras barn, hopp-och-lek, fika samt läxor x 3.

Kanske blir det ett inlägg i riktig "jag-mötte-Lassie-stil" senare.
Vi får som sagt se ...

6 kommentarer:

Gafflan sa...

Vardagen har ibland ett märkligt sätt att ta tid hela tiden men så ska det ju vara :D
Kram

Ezter sa...

Kul med ett livstecken ändå :)

~ ♥ AnnKatrin ♣ ~ sa...

Ja, det var ju dom här vardagsrutinerna vi efterlängtade ;))
Kramiz och ha en fin kväll

Milla sa...

Spännande med utskick till förläggare. Kram

Cicki sa...

Här bloggas det inte heller så mycket. Däremot trampas det frenetiskt på symaskinen. Eller inte trampa på symaskinen utan.....äääähhh du fattar!

Märta sa...

Ibland får man lov att prioritera. Fast nog slår en tanken ibland - på en klon- som skötte alla måsten medan originalet bara gjorde det roliga! :)