Ok, jag är medveten om att hon inte dött - bara flyttat.
Jag är också medveten om att jag kanske, kanske överreagerar en smula.
Fast bara en smula i så fall...
Just nu känns det som om jag snart ska fylla pensionär, alla barnen flytt fältet och det bästa jag har att se fram emot skulle vara knypplingskursen hos PRO.
På tisdagar!
Jag åldrades plötsligt avsevärt många år ikväll.
Jag är inte bara en "mångmamma" längre.
Jag är en "mångmamma" med en vuxen dotter som står på egna ben.
Jo, jag är stolt och glad för hennes skull.
Helt klar med att det här är vad hon vill och behöver.
Fast jag vill helst bara skrika som Mattis i Ronja Rövardotter - " hon fattas mig!"
För just nu, precis här, är det så det känns!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det kan aldrig vara lätt att som mamma släppa iväg sina barn. Men jag tror att om man lyckas med det så får man igen det senare. (Kan elaborera vid senare tillfälle)
Jag är glad att just du är min mamma.
Ha, ha, ha! Om du känner så nu. Inse att detta bara är början! Du står ju i princip och balanserar på tröskeln till att bli mormor och blir snart tvingad att döpa om bloggen till mångmormor... *LOL*
fisken; Den hade jag inte tänkt på...rätt där. Mångmormor får det bli framöver! :)
Skicka en kommentar