Oortodox målning

Så var även åttaåringen installerad i sitt nya rum.
Åtminstone delvis.

Sheriffen, som han även kallas, har lekt sig genom eftermiddagen i sitt nya territorium.
Bam-Bam, även benämnd Mini, har således även han fått ett eget krypin.
Dock snusas det gott i spjälsängen inne hos mor och far ännu.

De två mellersta småttingarna har heller inte gått helt lottlösa genom storasysters exodus, ett illskärt nattygsbord till fröken Hårfager och betydligt luftigare, och mindre prylbemängt rum, till Pysselkungen.

Summa summarum; samtliga små-vilda-glada har haft en strålande innehållsrik dag.
Mångmamma däremot; tja, jag vill helst inte se ett barn så långt ögat når förrän tidigast imorgon bitti.

Att kånka runt möbler, snabeldrake, sortera leksaker, böcker, kläder, sängkläder, tidningar och tusen andra småprylar som helt plötsligt ska stuvas om - ja, det tänker jag inte göra om i första taget.
Att de små-vilda-glada bara varit måttligt glada stundtals, gör inte saken bättre.
Mitt fantastiska, pedagogiska jag har sagt upp sig för kvällen.

Trots trytande humör, beslöt jag mig för att utplåna spåren efter stor-dotters extremt häftiga vägg, rutigt målad (på fri hand, givetvis!) i grått och hallonrött.

Har förstått att det finns ett-rätt-sätt att måla på.
Och så finns det mitt-icke-helt-korrekta-sätt.

Ett normalt förfarande vid ommålning brukar innebära att möbler plockas bort, eller täcks över, golv skyddas, samtliga erforderliga attiraljer plockas fram och sen vidtar projektet; Målning!

Så gör inte jag!
Färgpyts och första bästa pensel, i enstaka fall en roller.

Det duger.
Hur skulle jag annars kunna vara effektiv?
Troligast är att jag egentligen inte alls har tid att måla, skulle jag då gå loss på "projekt målning", hade ingenting fått ny kulör i detta, eller före detta, hus.

Att däremot haffa en skvätt färg och tillhörande verktyg för att slabba upp kulören på väggen (eller bordet, stolen, taket....) känns betydligt mindre tillkrånglat.

Behöver jag säga att far-är-rar aldrig skulle göra så?
Eller att de få gånger han angriper en pensel/roller har förberett sig minutiöst?

Fast hans "projekt" brukar kunna stå emot tidens tand (läs; barns slitage) betydligt bättre än mina i hast utförda färgförändringar.

Nåväl, en dryg tredjedel av väggens röda färgfält är numera grå, allt utfört under glada jubel av tre små-vilda-glada.
Jag hade fullt sjå med att hindra Bam-Bam att stå på huvudet i färgpytsen, fröken hårfager att inte fastna på väggen i nymålad färg samt att hålla penseln i rörelse.

Imorgon ska resten angripas på exakt samma oortodoxa sätt! :)