Oscar och jag!

Jag är verkligen inte äldst, visast eller mest livserfaren.
Ofta känner jag mig som en fullständig novis när det kommer till kunskap, nutidsorientering eller allmänbildning.
Samtidigt blir jag ofta perplex över människors strävan efter att 'uppfinna hjulet' på nytt.
Det fyrkantiga då, som far-är-rar skulle ha sagt.

Det jag i min enfald betraktar genom lite lätt rosatonade skämsglasögon, har på något lustigt sätt upphöjts till folkligt och allmänt vedertaget nöje hos min samtid?!

När jag scrollar igenom dagens nyhetsrapportering, slås jag av likheten med det som skrevs för 20-30-40 år sen.
Samma gamla sportreferat.
Samma åsikter om kvinnors klädsel, mäns tillkortakommanden, föräldrars ängslighet, politikers utspel.
Same, same but different.
Hela tiden!

Att försöka påvisa utvecklingens framåtskridande är totalt poänglöst, den existerar inte.

Jag känner mig befryndad med gode gamle Oscar.
Wilde, i efternamn!

Februari 2014

Jag vet.
Jag har helt tappat stinget när det gäller att plita ner klokheter och dårskaper här, förlåt.
Livet rasslar på med tisdagsdrama för bygdens barn, onsdagarnas körövningar, allaveckansläxor, djur, lek och hyss.

Allt är så väl det kan vara med nära och kära som slåss på yttersta kanten, av det vi andra odödliga (!) tror är sluttampen.
Med många vakentinmar tillsammans med fyrbeningar, såväl som tvåbeningsdito.
Sportlovet är snart slut och minihuliganerna har fått sovmorgnar likväl som kojbyggen och många timmars utevistelse i hällande regn.

Just denna dag har gått i matlagningens tecken och Pysselkungen var ytterst nöjd med sin potatisgratäng och tjälknöl på egen-jakt-marks-älg till födelsedagsmiddag!
Den lille gossen har hunnit fylla tvåsiffrigt idag!

Och snart är det underbar vardag igen...

Hipp, hipp, hurra!

Snyggt.
Verkligen snyggt.
Medan jag roade mig med att leta efter den försvunna Gunnarhunden över halva nejden - återfinna honom en dryg timme senare prydligt instängd i stallet hemmavid - släpa ved, läsa läxor med barnen, flytta hästar, laga stängsel, baka frukostfrallor och kanelsnurror,  roade sig visst Mångmammabloggen med att fylla år!?
Fem dessutom, så det borde ha varit ett riktigt Prinsesskalas med gäster utklädda till allt mellan Barbie och Batman.

Visserligen hutade jag åt Stenkrossaren idag när vi andra återupptog läxläsandet, eftersom han satt och slaskade på en ouppblåst illskär ballong men några andra spår av något firande kan jag inte se.

Å andra sidan har jag och Gunnarhunden roat oss ordentligt idag.
En spännande tripp till staden där matte provianterade hem godis av alla de sorter.
Rått, färskt och gott.
Allra mest spännande var det ändå att få kliva in i en djuraffär och få en stilig reflexsele utprovad på sig, faktiskt så spännande att det var skönt att hoppa in i bakluckan och sova utmattad hela vägen hem.
Gunnarhunden alltså, jag körde!

Och apropå det här med hundar och mat, kika på det här om ni brukar godismuta eller belöningsmata era vovvar med sådana här färdiga hudtugg!
Tina har lagt ner enormt mycket tid på att söka efter källor, referenser, svar, tillvägagångssätt och om det inte börjar snurra ett extra varv i huvudet efter det här -  då undrar jag faktiskt om folk är läskunniga?

Ja - och så ett försenat grattis till bloggen då!
Den leve...

Nedisning

Jag inser att den här bloggen börjar föra en allvarligt borttynande tillvaro numera.
Ändå känns det inte riktigt som om jag har tid för den på samma sätt som förr.
Eller lust?

Livet rasslar på med samma tempo som tidigare om inte i högre emellanåt.
Bara som ett exempel kan nämnas att trots årets och vintersäsongens hittills kallaste dag, har jag vistats ute större delen av dagen idag.
I och för sig inte helt frivilligt!

Vissa fyrbeningar (tanterna) hade banat sig väg tvärs genom det stängsel som delar av hagarna, så vissa andra (buskillarna) hade följt efter för att göra flocken komplett.
Alltså fick jag brottas med frusna elrep och kärvande staketstolpar direkt efter morgonens nödtorftiga sanering av hemmet.

Samtidigt som jag muttrade lagom mycket över självsvåldiga hästar.

Nytt foder behövdes dessutom och då kom nästa glada överraskning - bilens dörrar var totalt och stenhårt fastfrusna!
Varmvatten i flaskor fick hållas mot stenhårda gummilister och så fort förardörren gick att slita upp med våld och nyckeln vridits om, gick jag till angrepp mot igenisade rutor (insidan) och övriga fastfrusna dörrar.

Så småningom gav jag upp försöken med bakluckan, kallade in en lycklig Gunnarhund och lät honom sätta sig fram - dock ej på förarplatsen.
Baksätet behövdes ju till fodersäcken, nu när jag inte kunde placera vare sig hund eller foder i skuffen.
Väl hemma igen var det dags att utfodra djur, sätta mat på spisen och välkomna tre av fyra skolbarn.

Kvällen fortsatte i samma glada tempo.
Samtliga läxor för veckan harvades igenom och jag behövde bara bli lite osams med Sheriffen.
Vi var inte helt överens om terminologin!
Han ville kalla det för 'x- och y-faktorn', jag hävdade att vi pratade om 'x- och y-axeln'.
Koordinaterna hamnade till sist på rätt ställen iallafall.

Medan de två äldre räknade matte och övade engelska och spanska glosor,  tumlade de andra två runt ute i den bistra kylan med en osedvanligt lycklig hund.
Att de beväpnade sig med ficklampor får nog anses som charmigt med tanke på avsaknaden av gatubelysning i vår del av världen.

Och som vanligt så här i början av den nya terminen, har ingen i klanen Mångmamma vett att gå och lägga sig i tid så imorgon kommer alla vara ännu lite mer svårväckta än de var imorse.
Framåt vårdagjämningen brukar det å andra sidan jämna ut sig.

Åsiktsmaskinen hetsar upp sig

Det är stundtals enerverande att hysa starka åsikter om saker och ting.
Å andra sidan vore det omvända förhållandet värre.
Anser jag - i min självgodhet.

Ikväll har jag hetsat upp mig över - i tur och oordning;
*Torrfoderförespråkares vanföreställningar om BARFande samt
*Andras motstridiga åsikter om hur skolan/staten/regeringen/oppositionen ska lösa den sjunkande kunskapsnivån hos landets grundskoleelever!

I mitt nästa liv ska jag bli en demokratiskt vald envåldshärskare!
Till dess bidar jag min tid och går och lägger mig!

I de sista skälvande timmarna...

Ingen snöig vinter, äntligen kopiösa mängder med sovmorgonstimmar, tillhörande skevt dygn, pyjamasdrällande, svansviftande och kattkurrande.
Ett utmärkt jullov.
En hyllning till långsamhetens lov.

Jag önskar er alla ett riktigt gott slut och ett ännu bättre nytt år.
Att fiktivt vända blad och ta nya tag är välbehövligt emellanåt - nyår eller ej.
See ya!

Lustfyllt kliande

Föreställ er det där oemotståndliga kliet i fingrarna som riktigt upptäckarglada barn har.
Det där evinnerliga pillandet på skruvar, knappar, manicker, vred och kranar - bara för att det ter sig så lockande!
Precis så kändes det i mina fingrar ikväll.
En obetvinglig lust att få knacka tangenter så att jag snubblade runt på de tänkta orden i en aldrig sinande strid ström.

Tror aldrig jag varit ute i så god tid med en jobbtext någonsin?
Snudd på en vecka före deadline!
Det kan ju lätt bli så, när ämnet känns extra aktuellt och rör något som ligger mig nästan allra närmst om hjärtat.
Vill ni läsa?

Leta rätt på Smålandsposten då, på tisdag den 17/12!