Bland gympadojor och vätskebälten

Utöver mitt dagliga flängande i skolans korridorer, som är en nygammal last, har jag skaffat mig en ny.

Det här med långa kvällspromenader med Gunnarhunden kopplad, gör ju att det blir lite av en sport att ha koll på hur många steg jag tar per dag?
Hur långt jag egentligen går och hur stor del av dygnet jag befinner mig i promenerande rörelse?

Hittills har jag kunnat konstatera några - för mig - nya saker!
1) jag kliver runt en sisådär 13 000 - 15 000 steg per dag!
2) jag går vanligtvis en dryg mil om dagen, om inte mer.
3) jag är fysiskt (promenadig) effektivt aktiv ca en åttondel av dygnet!

Kontentan av detta är att jag börjat porrsurfa på träningskläder, midjebälten att fästa kopplet i,  fiffiga stegräknarappar, vandringskängor och har så smått snuddat vid tanken att kanske, kanske revidera min tidigare tanke om löpning?!
Än så länge har inte mindre än två (2) skoleveranser anlänt från (håll i er nu) Sportamore, ?!?


Kan någon ringa männen med vita kramtröjor - å det snaraste  - tack!

Jag är rätt van vid att leda möten.
Har ofta suttit vid ordförandeposten i diverse styrelser, författat kopiösa mängder trista protokoll och sammanställt dagordningar.
Alltid varit löjligt aktiv i tänkbara och otänkbar ideella sammanhang.
Ikväll höll jag i mitt livs andra föräldramöte tillsammans med min två rektorer.

Lektioner

Ja jisses!
Här ägnar jag dagarna åt att banka in "pluttifikationstabellen-engelska verb-algebra-historiska händelser-kolväten-optik-osv- osv".
Gissa vad?
När jag väl kommer hem - Så fortsätter jag i samma glada tempo!
Gånger fyra!
Med mina egna telningar.

Hittills har vi mosat igenom;
Läsläxa med motsatsord.
Textanalys.
Algebra (!).
Sant-eller-falskt-påståenden i meningar, kopplad till en bild.
Klockan.

För övrigt är klockan i verkliga livet drygt åtta på kvällen, vilket innebär att det gått ganska exakt 12 timmar sen jag stuvade in barn i bilen för färd mot...Skolan!

Nu får det faktiskt räcka med lektioner för idag.
Något skoj ska vi väl ändå spara till imorgon!

Still alive!

Hej alla bloggläsare, vänner, obekantingar och annat löst folk.
Jag har varit generalusel på att vårda mitt 'varumärke', min blogg och mitt skrivande.

Livet är gott!
Fullt av barn, större som mindre, läroplanen, litteratur, läromedel, läxläsning och fina föräldrakontakter, givande möten, långa hundpromenader och dagar/veckor/månader som går i normalt mångmammatempo.

Pysselkungen har hunnit bli 11 och bloggen 6 år gamla.
Våren knackar på dörren, hästarna ser tufsiga ut i pälsen i den annalkande vårfällningen och jag har bättre ekonomi än tid - något som är stick i stäv med tidigare livserfarenhet.

Hoppas ni alla har det minst lika bra som jag!

Jag har redan fått årets julklapp!

Just precis idag, någonstans mellan prinskorvarna och senapen på skolans julbord, hasplade rektor Bengt ur sig det jag i hemlighet hållit tummarna för en vecka eller så.

Om jag kanske kunde tänka mig att, från och med  vårterminens början, ansvara för en liten grupp med tonårskillar som glömt bort hur, var och varför skolan finns?

Visserligen hittar de dit emellanåt men ytterst sällan har de behagat rassla in på lektionerna - eller åtminstone inte in på sina egna klassers lektioner.
Dagdrivande i skolkorridorerna har varit ett kärt vardagsnöje.

En hopplös uppgift, kan tyckas?
Inte då, en rejäl utmaning bara.
 
Att viss lobbyverksamhet inom kollegiet pågått ett tag, att en hel del lärare andats om eventuellt-kanske-borde-behövs-måste, det har jag hört glunkas om.
Just därför kändes det extra lattjo att få den faktiska förfrågan.
Ungarna har ju trots allt lite då och då, på eget initiativ,  kommit infarande till mig och den elev jag haft en smula extraundervisning åt den senaste månaden.
Eftersom jag gillar devisen; alla får en fralla (förkortning av: en för alla - alla för en), har de också fått bita i obestämd/bestämd artikel i engelska, industriella revolutionen, procenträkning, högläsning och allehanda andra skolpåhitt som kan vara matnyttiga, när de trillat in genom klassrumsdörren.

Att ett nästan tre veckor långt jullov med sovmorgnar hägrar från och med imorgon, smäller faktiskt inte riktigt lika högt som det gjorde för några dagar sen.
Det här årets julklapp är ju liksom redan utdelad - en egen stökbukllegrupp, kan det bli bättre!?
Det känns hedersamt ärofyllt och galet skoj att försöka få en hög med strulputtar att hitta tillbaka till pluttifikationstabeller, ordklasser, engelsk grammatik och livsviktiga referensramar, aka historiens vingslag.

Ännu gladare blev jag av två av de tilltänkta elevernas reaktion när jag påpekade att de nog skulle få dras med mig i början av nästa år.
Spontana kramar och lite jublande fotsteppande från 14-åringar är jag faktiskt inte helt bortskämd med.
Det känns väldigt väldigt bra.

 
Och jag som bara skulle hoppa in och vicka lite, om akut vikariebrist uppstod, eller hur det nu lät i oktober!?





 

Säj no måår...

Från Statusen: fina-fisken/lugna-puckar-raka-rör/koll-på-läget/allt-är-chill, till totalitärt absurt kaos på mindre än 24 timmar är steget verkligen inte långt borta.
I alla fall inte om man  kallar sig för Mångmamma!

För tillfället har uråldriga massmediala spöken från Långtbortistan, vilka jag aldrig någonsin trott mig ha minsta mikroskopiska gemensamma nämnare med, bubblat upp i ett extremt oväntat sammanhang i min innersta och absoluta närhetskrets.

Det enda jag kan bidra med för tillfället är chiffrerade koder, att knäcka för de 'tillräckligt ålderstigna', vilkas minne går att tänja baklänges till 80-talets slut och den, snudd på häxprocess, som böljade fram och tillbaka över Kopparbergs län!

Ni får verkligen ursäkta mitt kryptiska uttryckssätt här men att yppa alltför många sammansatta bokstavsföljder, aka ord och meningar, skulle kunna försätta mig i en prekär situation.
Lugn bara lugna - när denna lilla vinterstorm bedarrat, ska jag med nöje delge er allt!

Jag fegar ur ett tag till, bidar min tid, smider ränker och läser mellan raderna.
Samt det högst normalt Mångmammeaktiga; söker information och expertråd!


...och som vanligt går bilen bra, dagarna är gråtrista, barnen morgontrötta och terminssummeringskvällsmötena duggar oroväckande tätt...

Höglund, Birro och jag...

Jag verkar vara i gott (?) sällskap.
Både Elisabet Höglund och Marcus Birro har under hösten fått avsluta sina frilansuppdrag som krönikörer.
Så även jag.
Visserligen under lite mindre turbulenta omständigheter och med betydligt mycket mindre knorrande från min sida, än från deras.

Efter ha haft möjligheten att upphäva min stämma i den lokala dagstidningen under de senaste dryga fyra åren, är det faktiskt helt ok att bli utbytt mot nya röster.
Inte minst med tanke på att jag trillat tillbaka till det tänkta ursprunget för min yrkesbana - lärarrollen.

Från att ha kastat ut en pytteliten och lite sådär-i-förbifarten-krok om att jag faktiskt-kanske-eventuellt-kunde tänka mig att rycka in, vid absoluta kris-akut-fall till skolans vikariefixare, till att ha dundrat in i skolan med annekterad arbetsplats, nyckel och ett tillfälligt specialuppdrag, gick det inte många veckor.

Fy attans vad skoj det är.
Utmattande, tvära kast, fullt av dagliga överraskningar och med massvis av nya utmaningar (hur-sjuttsingen-fungerar-dagens-kopieringsmaskiner-egentligen-och-varför-är-det-så-himelens-svårt-för-dagens-tonåringar-att-komma-ihåg-det-mest-basala; Penna-och-Papper?), har jag börjat få rätt bra kläm på att infinna mig i tid, på rätt plats, nödtorftigt förberedd på att Plan A sällan går att genomföra, med mindre än att det finns en knippa Plan B, C och D i bakfickan.

Just nu är jag djupt nere i Skolverksträsket och simmar runt bland Nationella Prov, textanalyser, engelska glosor och pubertetens samtliga fallgropar under normal skoltid.
När jag väl återvänder hem till den svansviftande glada Gunnarhunden, fortsätter vi med sedvanliga Mångmammebestyr; hemsanerande, läxläsning, vedsläpande, djurutfodrande och tvättberg.

Och vet ni?
Jag stortrivs!