Jag hänger väldigt gärna, mycket och ofta på internet i olika former.
Jag och min lilla notebook, tillsammans med min klurigaLur, är tajta kompisar.
Vi både jobbar ihop, letar efter info och nyheter samt porrsurfar efter absurda kläder/skor/balla prylar och annat lattjo jag definitivt kan leva utan men gillar att glo på.
Bland annat.
Då är det ju rätt märkligt att jag ägnat två hela dagar åt uteslutande IRL-tankande med trevliga och högst reella människor?
Och som avslutning på dessa dagar varit på ett av de trevligaste och mest givande föräldramötena i min föräldrakarriär, vilket inte vill säga lite med antalet föräldramöten jag hunnit ränna på, som dessutom avhandlade just nätanvändningen hos barn.
Precis så är det i alla fall.
Och nu är jag trött.
Skönt trött efter ha pratat, skrattat och umgåtts intensivt med en himla massa människor.
God natt!
onsdag 6 mars 2013
måndag 4 mars 2013
Kort kvälls färd mot natt
Så.
Barnen är instoppade i torktumlaren, disken snurrar i tvättmaskinen och tvätten är ordentligt nerstoppad i sängarna efter aftonbönen.
Jag har sorterat pärlor i yttepyttesmå fack (nej, jag har verkligen inget annat för mig) och tänkte krypa ner strax bredvid handfatet efter ha borstat tänderna med mobilen och ställt tandborsten på ringning!
Eller hur det nu var?
Imorgon är det tänkt att jag ska vara både pigg och presentabel eftersom jag och Stella i Pilås har tisdagscafét i Missionskyrkan att styra upp.
Bra arbetsfördelning också.
Hon bakar - jag kokar kaffe och kränger mackor på löpande band!
Välkomna mellan 10.00 och 13.00
Barnen är instoppade i torktumlaren, disken snurrar i tvättmaskinen och tvätten är ordentligt nerstoppad i sängarna efter aftonbönen.
Jag har sorterat pärlor i yttepyttesmå fack (nej, jag har verkligen inget annat för mig) och tänkte krypa ner strax bredvid handfatet efter ha borstat tänderna med mobilen och ställt tandborsten på ringning!
Eller hur det nu var?
Imorgon är det tänkt att jag ska vara både pigg och presentabel eftersom jag och Stella i Pilås har tisdagscafét i Missionskyrkan att styra upp.
Bra arbetsfördelning också.
Hon bakar - jag kokar kaffe och kränger mackor på löpande band!
Välkomna mellan 10.00 och 13.00
Kostymdrama
Jag har just surfat runt på ännu fler vansinnigt vackra och opraktiska klädsidor.
Inget tråkigt "vanligt" och användbart här inte.
Nej, svepande hellånga kjolar med rysch och rynk, höga klackar och trånga puffärmiga blusar i sann Victoriansk anda.
Sanslöst omöjligt att skjutsa barn i, släpa hem ved eller jaga rymningsbenägna fyrbeningar i.
Antagligen är det just därför jag när en liten engelsk herrskapsfröken vid min barm i största hemlighet.
Högst troligt är det i alla fall att jag förr eller senare klickar hem något galenpannelikt och därtill kastar mig över symaskinen för att knåpa ihop något annat, minst lika obärbart.
Bara för att jag vill!
Och det är väl ändå en anledning så god som någon!?
Inget tråkigt "vanligt" och användbart här inte.
Nej, svepande hellånga kjolar med rysch och rynk, höga klackar och trånga puffärmiga blusar i sann Victoriansk anda.
Sanslöst omöjligt att skjutsa barn i, släpa hem ved eller jaga rymningsbenägna fyrbeningar i.
Antagligen är det just därför jag när en liten engelsk herrskapsfröken vid min barm i största hemlighet.
Högst troligt är det i alla fall att jag förr eller senare klickar hem något galenpannelikt och därtill kastar mig över symaskinen för att knåpa ihop något annat, minst lika obärbart.
Bara för att jag vill!
Och det är väl ändå en anledning så god som någon!?
Sabadillättika?
Efter gårdagens blötläggning av de små-vilda-glada, vidtog veckans värsta terror.
Hårkamning!
Med tre små långhåriga lintottar i familjen är det alltid en kamp att få ut tovor och se till att svintofaktorn minimeras inför måndagens skolaktiviteter.
Kul då att inse att Stenkrossarens huvud var svartprickigt av små söta och krälande löss.
Visserligen har det uppmanats till luskamning under några veckors tid på förskolan och visst har jag benat igenom håret på honom med viss regelbundenhet men först igår visade det sig att gnetterna växt till sig.
Vid en snabb koll av de andras kalufser insåg jag att de tre yngsta var drabbade men vi andra var förskonade.
Fram med luskam och även lusmedel som fanns i medicinlådan.
Minstingen blev helt plötsligt ett drygt år äldre när jag sonika skalade av hans böljande svall för att lättare komma åt skalpen.
I alla fall ser han äldre ut.
Nu är det lusbekämpning som gäller några dagar framöver för att vara säkra på att vi blivit av med eländet och givetvis en varningens uppmaning till barnens kompisars föräldrar att ta tag i håret på sina barn.
Minns med fasa när mina äldsta åkte på löss för ett tiotal år sen.
Strax före jullovet och jag kastade mig på luren för att be skolan skicka med en uppmaning om att luskolla sina ungar under julen för att vi skulle slippa få det att gå varv efter varv.
Döm om min förvåning när det inte nämndes med ett ord i avslutande terminsbrev?
Självklart ringde jag upp rektorn igen och undrade varför?
-Tja, det är ju lite pinsamt, var hennes svar!
???
Tror hon fick sig en rätt rejäl överhalning när jag väl hämtat mig från det förvånade haktapparträsket.
I vilket fall som helst kom det ut ytterligare ett brev med uppmaningen att leta efter oinbjudna gäster.
Tack och lov är det inte så i den här delen av världen där vi numera bor.
Här är det inte pinsamt att få löss - bara jobbigt och möjligtvis kliigt!
* Minns ni inte sabadillättikan? Madicken såklart!
Hårkamning!
Med tre små långhåriga lintottar i familjen är det alltid en kamp att få ut tovor och se till att svintofaktorn minimeras inför måndagens skolaktiviteter.
Kul då att inse att Stenkrossarens huvud var svartprickigt av små söta och krälande löss.
Visserligen har det uppmanats till luskamning under några veckors tid på förskolan och visst har jag benat igenom håret på honom med viss regelbundenhet men först igår visade det sig att gnetterna växt till sig.
Vid en snabb koll av de andras kalufser insåg jag att de tre yngsta var drabbade men vi andra var förskonade.
Fram med luskam och även lusmedel som fanns i medicinlådan.
Minstingen blev helt plötsligt ett drygt år äldre när jag sonika skalade av hans böljande svall för att lättare komma åt skalpen.
I alla fall ser han äldre ut.
Nu är det lusbekämpning som gäller några dagar framöver för att vara säkra på att vi blivit av med eländet och givetvis en varningens uppmaning till barnens kompisars föräldrar att ta tag i håret på sina barn.
Minns med fasa när mina äldsta åkte på löss för ett tiotal år sen.
Strax före jullovet och jag kastade mig på luren för att be skolan skicka med en uppmaning om att luskolla sina ungar under julen för att vi skulle slippa få det att gå varv efter varv.
Döm om min förvåning när det inte nämndes med ett ord i avslutande terminsbrev?
Självklart ringde jag upp rektorn igen och undrade varför?
-Tja, det är ju lite pinsamt, var hennes svar!
???
Tror hon fick sig en rätt rejäl överhalning när jag väl hämtat mig från det förvånade haktapparträsket.
I vilket fall som helst kom det ut ytterligare ett brev med uppmaningen att leta efter oinbjudna gäster.
Tack och lov är det inte så i den här delen av världen där vi numera bor.
Här är det inte pinsamt att få löss - bara jobbigt och möjligtvis kliigt!
* Minns ni inte sabadillättikan? Madicken såklart!
söndag 3 mars 2013
Söndag
Med ett tappat dygn bakom mig har jag hållit ett höghastighetstempo idag för att hinna ikapp.
Tvätten överföll från alla håll och det strålande vädret krävde en lång stunds utevistelse.
De små-vilda-glada har gjort sitt bästa för att blöta ner sina ytterkläder ordentligt och delar av veckans läxor har vi betat av.
Nu är det blötläggning av ytterklädernas innehåll och därefter pyjamasinstoppande som gäller.
Och lite vardagsrumshängande med far-är-rar.
Tvätten överföll från alla håll och det strålande vädret krävde en lång stunds utevistelse.
De små-vilda-glada har gjort sitt bästa för att blöta ner sina ytterkläder ordentligt och delar av veckans läxor har vi betat av.
Nu är det blötläggning av ytterklädernas innehåll och därefter pyjamasinstoppande som gäller.
Och lite vardagsrumshängande med far-är-rar.
lördag 2 mars 2013
Inte ok
Men se där ja.
Lördagen har jag missat fram till nu.
Jag har nämligen befunnit mig på en av två platser, hela dagen!
Antingen i sängen - eller på toaletten.
Är det inte lite orättvist att bara ha klarat av den värsta influensa jag varit med om i vuxna livet, bara för att åka på en magsjuka?
Lördagen har jag missat fram till nu.
Jag har nämligen befunnit mig på en av två platser, hela dagen!
Antingen i sängen - eller på toaletten.
Är det inte lite orättvist att bara ha klarat av den värsta influensa jag varit med om i vuxna livet, bara för att åka på en magsjuka?
fredag 1 mars 2013
Årsringar
När man inte träffar vissa personer på ganska många år och sen får upp ögonen för ett foto, en födelsedagsannons eller begravningsdito - då slår det mig om och om igen att människor faktiskt åldras.
Jag själv har ju kvar en bild i huvudet på hur dessa personer såg ut när vi senast sågs och om den helt plötsligt uppdateras, blir jag lika förvånad gång efter gång.
Jag läste en gammal väns blogg och fick för mig att googla på mammans namn.
Efter lite sökningar framkom det att mamman snart fyller några och 70.
70+?
Hur gick det till?
Det betyder ju att hon var yngre än vad jag är nu, när jag hängde hemma hos den familjen för sisådär en 30 år sen.
En annan jämngammal väninna från förr minns jag som ung och väldigt flickig långt upp i 35-årsåldern men det senaste fotot jag såg fick henne att framstå som en i bästa fall väl bibehållen 60-åring?
Överlag får jag svårare och svårare att avgöra hur gammal någon är, oavsett om det är en yngre eller äldre vuxen.
Vissa har åldrats i rasande tempo, andra är helt tidlösa.
De flesta jag pratat med om fenomenet säger samstämmigt att de känner sig mycket yngre än de ser ut, att känslan av att vara knappt 20 inombords finns kvar.
Och det oavsett om det är kärnfriske lille farbror E som snart är 85 eller min svårt sjuka mamma som är nästan 20 år yngre.
Den enda slutsats jag kan dra av dessa funderingar är att ålder - det är något högst relativt.
Och individuellt.
Samtidigt inser jag ju att skillnaderna mellan ett ungt jag och ett något äldre, eller till och med åldrat, inte är så förtvivlat stora.
Då måste det ju kännas på samma sätt för alla andra.
Jag själv har ju kvar en bild i huvudet på hur dessa personer såg ut när vi senast sågs och om den helt plötsligt uppdateras, blir jag lika förvånad gång efter gång.
Jag läste en gammal väns blogg och fick för mig att googla på mammans namn.
Efter lite sökningar framkom det att mamman snart fyller några och 70.
70+?
Hur gick det till?
Det betyder ju att hon var yngre än vad jag är nu, när jag hängde hemma hos den familjen för sisådär en 30 år sen.
En annan jämngammal väninna från förr minns jag som ung och väldigt flickig långt upp i 35-årsåldern men det senaste fotot jag såg fick henne att framstå som en i bästa fall väl bibehållen 60-åring?
Överlag får jag svårare och svårare att avgöra hur gammal någon är, oavsett om det är en yngre eller äldre vuxen.
Vissa har åldrats i rasande tempo, andra är helt tidlösa.
De flesta jag pratat med om fenomenet säger samstämmigt att de känner sig mycket yngre än de ser ut, att känslan av att vara knappt 20 inombords finns kvar.
Och det oavsett om det är kärnfriske lille farbror E som snart är 85 eller min svårt sjuka mamma som är nästan 20 år yngre.
Den enda slutsats jag kan dra av dessa funderingar är att ålder - det är något högst relativt.
Och individuellt.
Samtidigt inser jag ju att skillnaderna mellan ett ungt jag och ett något äldre, eller till och med åldrat, inte är så förtvivlat stora.
Då måste det ju kännas på samma sätt för alla andra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
