Osalig ande.

Det är väl själva fanken vad handlingsförlamad jag blir utan de vanliga stim- och stojljuden i huset!
Första och enda helt barnlösa dagen denna vecka och allt det där jag trott mig hinna med blev platt fall.
Att osaligt vandra mellan rummen, planlöst plockandes grejer blir det ingen storstädning av.
Att dra hästar i snöre efter sig till ny hage blir det inget ridet av.
Riset glor ilsket på mig i hagen efter far-är-rars senaste helgmassaker med röjsågen.
Tvätten har fortfarande inte lärt sig att kräla på rätt plats.

Jag är glad att jag åtminstone presterat en skriven text, i god tid före deadline.
Fast det gjorde jag visst förra veckan med...

Blir nog bättre tempo på mig bara jag får hem mina små-vilda-glada igen!

Minnen!

Fjärde september.
En dag som alla andra?
Någon föds, en annan dör, någon firar en högtidsdag, ytterligare en är det ingen som minns längre.


Utom jag - som tänder ett ljus idag!
För liv.
Och för död.

Mindfullness?

Här har det städats ur spargrisarna och plånböckerna i jakt på snart värdelösa femtioöringar.
Vem fick växla till sig samtliga i huset förekommande, tror ni?
Just det, jag!

I nuläget består min hemmavarande förmögenhet i reda kontanter av; en tjugolapp, tre femkronor, fyra enkronor och i runda slängar tvåhundratrettio femtioöringar!
Jag kan glädja halva samhället med att de får stå i kö på mataffären om jag väljer att betala mjölk och bröd med dessa små rara rackare!

Minns hur det var att få en åldrad herre eller dam som kund (på den tiden jag jobbade extra i en mataffär själv) som med darrande hand petade fram ett litet mynt i taget.
Tioöringar, tjugofemöringar eller om jag hade riktig tur - femöringar!
Kunde ta en stund att ta betalt för fyra stekta strömmingar, en liten kaffegrädde och ett dagsgammalt wienerbröd!

Kön växte och nervöst trampande kunder stampade otåligt.

Bara att gilla läget, mindfullness i sin linda!

Trevlig helg på er, otåliga eller ej...

"Sådant jag gillar" är uppdaterad igen!

Så, nu är ordningen återställd.
Nu ska alla ni, jag frekvent slänger ett getöga på, vara på plats igen.
I alla fall i min lista...

Nattning av trött mamma pågår!

Reveljen gick strax efter sex imorse med första taxifärden för dagen.
Sedan har det snubblat runt barn och mammor och fika och tvätt och mat och disk och hämtningar och läxor och nattning i enda salig röra hela dagen.
Bara för att lite käckt avslutas med en lite längre taxitripp in till staden framåt midnatt för att få hem storsonen som varit på klassutflykt!

Nej hörrni, jag tänker stupa på örat och försöka hinna vända kudden ett par tre varv innan jag ska upp igen!

Återkommer i mer vaket tillstånd, sov gott!

Reunion!

Jo tack, det gick förhållandevis bra!

Jag tog mig i kragen efter leverans av barn på förskolan, åkte hem och laddade disk och tvätt med smutsigt, garderober med rent, surfade planlöst, plockade lite saker som seglade runt på fel plats, trampade runt som en äggsjuk höna, hällde färg i håret på mig själv, pratade lite i telefon, skrev en krönika, kokade kaffe, drack detsamma, tittade på bonden som slog gärdet, åt lunch och tvättade ur färgen ur håret.
Sen var tiden ute!

Bam-Bam å andra sidan roade sig med att bryta ihop en liten stund efter jag hade gått, leka inne ett tag och utomhus länge efter ha informerat fröknarna att han kunde själv klä på sig!
Äta potatis och morötter - men ingen fisk.
Somna av pur utmattning sittandes i soffan efter maten och sen leka ute ännu en stund.
Inte alltför många ledsamheter där inte.

Glada barn och glad mamma som sammanstrålade efter knappt fem timmar igen.
Tror det här blir kalasbra.

Dessutom har Bam-Bam gjort sitt för den här veckan och tar långhelg fram till på måndag då han kommer göra sin enda förskoledag nästa vecka.
Stängt för planering på onsdagen.

Snacka om mjukstart!
För oss båda.

Egentid!

Nu är det dags!
Håll tummarna för att det inte blir alltför mycket gråt och tandagnisslan.
Varken för mig eller Bam-Bam!